Dagligen kommer mängder av nya rön och studier inom medicin och sådant som är relaterat till åldrandeforskning. Det är mycket svårt att konsumera all information, men oftast så glömmer man bort gamla studier som är mycket intressanta. En äldre studie som jag hittade visar en relativt okänd risk relaterat till en mycket vanlig läkemedelssubstans:
Inflammationer är en starkt bidragande orsak till åldrande och sjukdomar, och att kroppens förmåga att avgifta sig själv är viktig i den förebyggande processen av inflammation. Många människor världen över äter paracetamol, en av de vanligaste läkemedlen som används bland annat som febernedsättande och smärtstillande. En vanlig missuppfattning är att det är antiinflammatoriskt och att användningen i det syftet är säkerligen starkt utbrett. I Sverige säljs paracetamol under varumärken som Alvedon, Panodil med flera. Känt är att paracetamol påverkar levern ordentligt, och riskerna för leverskador är stora och inte helt ovanliga. Men om doserna är rekommenderade, borde det väl inte ha negativ verkan? Troligen inte på levervärden, men paracetamolet kan påverka kroppens förmåga att avgifta sig. När vi intar paracetamol så höjs nivåerna av kroppens avgiftningsämnen, främst tripeptiden glutation i levern. Glutation bryter ner paracetamolet och gör det ”ofarligt”. Förhöjda glutationnivåer är relaterat med antiåldrande effekt. Så finns det då negativ verkan av paracetamol och kan det motverka inflammatorisk åldrandefaktor?
I en studie från 1985, hittade jag en intressant studie som visade att paracetamol gör att leverns glutationnivåer ökar. Detta borde innebära hypotetiskt att förhöjda glutationnivåer tillsammans med paracetamolet förbättrar avgiftning, eller inte? Studien visade att paracetamolet förbrukade 99% av all glutation i levern. Detta innebär alltså en risk att glutation inte finns på annat håll att avgifta andra toxiner i kroppen, när paracetamol är närvarande.1
Detta skulle enligt min egna hypotes leda till att risk för inflammation ökar, då leverns avgiftningsfunktion begränsas till 99% i samband med paracetamolintag, samt risk för skador av andra toxiner som inte kan avgiftas. Risken finns då vid både enskilda intag och kontinuerliga intag över längre perioder. Paracetamol kan också ha fler nackdelar och biverkningar som inte kan registreras som primära, utan sekundära i förhållande till försämrad avgiftningsfunktion. En studie från 2008 visade att barn som intog paracetamol, löpte 3 gånger så stor risk att utveckla astma än de barn som inte intog paracetamol. 2 Forskarna kan inte förklara sambandet här, men detta kan enligt mig bero på de ovan nämnda orsakerna med reducerad avgiftningsfunktion i kroppen, som sedan gör att inflammation kan utvecklas, och som i detta fall i barnens luftrör. Det finns exempelvis studier som visar samband mellan glutation och lunginflammationer.3 Andra indikationer på låga glutationnivåer visar också kopplingar till hjärt- och kärlsjukdomar.4 Detta behöver inte nödvändigtvis kopplas till paracetamol, men det kan finnas hypotetiska möjligheter att det ökar riskerna, exemplet som man kan se mellan paracetamol och inflammatorisk astma hos barn.
En ny kinesisk studie på 976 män och 1030 kvinnor över 65 år gamla, visar att daglig konsumtion av grönt te kan förlänga längden på telomererna. Främst visades de positiva resultaten på mangruppen. De som drack 3 koppar grönt te hade bättre påverkan på telomerernas längd än de som drack mindre koppar (cirka 0,28 koppar).1
Forskare på Harvard Medical School i Boston, USA, har gjort en upptäckt där man funnit att ungt blod har en förmåga att föryngra en äldre kropps blod. Forskarna satte samman kirurgiskt en äldre mus och en ung mus blodsystem, så att den äldre musens blod blev exponerat för den unga musens blod. Forskarna fann att den äldre musens blodstamceller blev föryngrade, och att även hela blodsystemet föryngrades. De vet inte varför resultatet blev så, men det mesta tyder på att stamceller agerar efter den miljö de exponeras för.1
Se också en intervju med Amy Wagers, en av forskarna bakom studien här (engelskt tal).2
Australiensisk studie utförd på 8000 män över 25 års ålder, under sex och ett halvt år, visade att för varje timme tillbringad framför television ökade dödligheten. Den ökade med 18 procent i dödliga hjärtsjukdomar, och elva procent i allmän dödlighet. De som tillbringade mer än fyra timmar framför television, hade 80 procents högre risk för dödlighet i hjärtsjukdomar.1
Metoderna för att transplantera in stamceller i kroppen har varit krångliga, främst beroende på att miljön är ganska hård där de sätts in, samt att kroppens immunförsvar går till attack mot de transplanterade unga stamcellerna. Forskare på Hong Kongs universitet och Massachusetts teknologiska institut, har tillsammans förbättrat denna transplantationsteknik. För forskarna var det viktigt att kunna skapa en miljö som reglerade cellernas aktivitet genom att försena deras tillväxt och mognad, samt att försvara dem mot kroppens immunförsvar. Den huvudsakliga metoden de utvecklade för att komma runt problemen var att använda sig av nanoteknik, där de byggde upp en byggnadsställning av nanofibrer, som stamcellerna sedan kunde växa till sig på i bestämda former. Metoden kallas för ”självorganiserande byggnadsställning av nanofibrer” (SAPNS).
Genom att de manipulerade celltätheten och användningen av SAPNS, kunde stamcellerna växa till sig utan negativ snabb tillväxt och attack från immunförsvaret. Stamcellerna höll sig unga och undvek negativ föråldring. Dessa metoder användes vid stamcellstransplantation till nervsystemet, och har en framtida potential att kunna användas vid skador och sjukdomar i nervsystemet, men också för regenerering av andra vävnader eller organ. Metoden gör också att immunosupressiva läkemedel kommer att vara överflödiga.1
I den traditionella kinesiska medicinen, är svampen cordyceps en mycket populär medicinsk produkt som använts i årtusenden för olika sjukdomar. Cordyceps är en parasitsvamp och är besläktad med tryffel. Cordyceps kinesiska namn är dong chong xia cao. Svampen har fram till modern tid varit väldigt sällsyn, men med dagens moderna odlingsmetoder är tillgången bra.
I den västerländska medicinen dök cordyceps upp i de vetenskapliga skrifterna redan 1950. Brittiska forskare på Nottinghams universitet har nu gjort nya studier på svampen, och funnit att ett aktivt ämne i den som heter cordycepin, kan vara effektivt i behandling mot cancer. Man fann att cordycepin attackerade cancerceller på två sätt; det bromsade okontrollerad tillväxt och delning av cellerna, och vid höga doser hindrade det cellerna från att klumpa ihop sig (som bidrar till tillväxt också). Den underliggande mekanismen berodde huvudsakligen på hur cordycepin påverkade cellernas proteinproduktion.1
Från Dagens Nyheter rapporteras det om en ny studie som visar att de med fetma som har bra värden (blodtryck, blodsockernivåer och blodfetter), löper stor risk för att utveckla stroke.
- Flera forskare har hävdat att det inte finns några hälsoskäl att råda överviktiga och feta personer utan det metabola syndromet att gå ner i vikt. Vår studie talar dock för att rådet att gå ner i vikt kan ges till alla överviktiga och feta personer, säger Johan Ärnlöv, docent vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet till Upsala Nya Tidning.
Forskarna följde 1.800 överviktiga och feta män i Uppsala under 30 år.
Resultatet visar att risken att insjukna i hjärtinfarkt, stroke och hjärtsvikt var nästan dubbelt så hög för feta män som inte hade det metabola syndromet jämfört med för normalviktiga män med normal ämnesomsättning.1
I en ny studie på 2734 ickedementa äldre människor (medelålder på 74 år) undersökte man telomerlängden på blodets leukocyter. Studien pågick i 7 år, och man fann en statistiskt signifikant interaktion för telomerernas längd i förhållande till nervhälsan. Telomererna kan alltså enligt forskarna fungera som en markör för att avgöra åldrandet på nervsystemet och risker för Alzheimers sjukdom.1
Från flertalet studier och experiment med kalorirestriktion på olika djur och organismer, så vet man att det kan ge en livsförlängning. I nya försök på odlade mänskliga celler, fann man nya intressanta saker.
Forskarna använde vanliga friska mänskliga lungceller och precancerösa mänskliga lungceller (som var i början av att bildas till cancerceller) och odlade dessa med normala och låga halter av glukos (socker). Efter ett par veckors tillväxt kunde man studera tillväxt och överlevnad. De mest intressanta resultaten kom vid reducerad glukostillförsel, och det visade sig då att de normala cellerna levde längre än normalt och de precancerösa cellerna dog. Hos de normala cellerna (reducerad glukos) hade genen som kontrollerar produktionen av telomeras (enzym som förlänger telomerer) en högre aktivitet än hos de celler som fick normala glukosnivåer. Lägre aktivitet av tillväxtgenen P16 fann man också hos dessa ”svältande” celler. Dessa genetiska faktorer spelar därför troligen en större roll i den ökade livslängden.
Studien utfördes på Center for Aging and Comprehensive Cancer Center, University of Alabama, i Birmingham, USA.1
Önskar alla läsare en god jul och gott nytt 2010! Ett spännande 2009 har vi haft med nya medicinska upptäckter, och vi hoppas på ett ännu mer spännande 2010 och decennium för framtidens åldrandemedicin.
Inslag i berömda CBS 60 Minutes om regenerativ medicin, den framtida möjligheten att kunna odla nya kroppsegna organ. 2 delar nedan från YouTube, engelskt tal.
AGEs är en förkortning på Advanced Glycation Endproducts, som en kemisk produkt som uppstår vid glykation. Det är en av de sju åldrandefaktorerna. AGEs bidrar till korslänkningar mellan proteiner. AGEs uppstår naturligt i kroppen men finns också i olika mängder i den mat vi äter. På bloggen Inhuman Experiment – Because living is better than dying, har bloggaren listat AGEs-innehållet i maten.1
Den mat som innehåller högst AGEs är fetter och kött, och kolhydrater har bland de lägsta nivåerna. Höga temperaturer och långa koktider höjer AGEs-nivåerna i maten, samt förbehandlad (halvfabrikat exempelvis) mat. Mat med mycket vätskeinnehåll har lägre nivåer.
Exempel på olika AGEs-nivåer (enheter per gram och ml):
Hamburgare – 54,176 e/g
Bacon (mikrovågsugn) – 90,228 e/g
Kyckling (friterad) – 63,398 e/g
Lax (rå) – 5,573 e/g
Mozzarellaost – 16,777 e/g
Kaffe – 53 e/ml
Cola – 65 e/ml
Te – 19 e/ml
Kommentar
Att undvika AGEs är idag helt omöjligt, men genom att välja att se över sin kost kan man minska intaget av AGEs och på så sätt bromsa åldrandet. Framtiden kommer ha terapier mot behandling av korslänkningar orsakat av AGEs, men inga märkvärdiga resultat har kommit än. Exempelvis försök på att skapa korslänkningsbehandlande läkemedel är ämnet alagebrium, utvecklat av Alteon Corporation i USA, som just nu ingår i försök i att bryta sönder korslänkningar orsakat av AGEs.2
Många av er läsare har säkert funderingar kring åldrande. Mycket information finns men vad gäller egentligen? Om du har en fråga som du funderar på, posta en kommentar på detta inlägg och ställ den eller maila på info@biogerontologi.se och fråga.
Frågorna bör vara ålderrelaterade; exempelvis på frågor kan vara vad är åldrande, vad beror åldrande på, vilken mat är bra för att motverka åldrande, hur gammal kan man bli, hjälper antioxidanter mot åldrande, vilka är SENS eller liknande.
Jag sammanställer era frågor (anonymt) med svar i ett senare inlägg. Behöver minst tio frågor, så fråga på!
I mänsklig sperma och grapefrukt finns det ett ämne som heter spermidin, vilket enligt österrikiska forskare kan förlänga livet. När de tillsatte spermidin i maten som de gav till bananflugor och rundmaskar, så blev deras livslängd ungefär en tredjedel längre. Även odlingar av mänskliga immunceller levde längre när man tillsatte spermidin.1
Vad är spermidin för ämne? Spermidin är ett organiskt polyaminämne som stimulerar RNA-byggande enzymer (T7 RNA-polymeras). Den främsta orsaken till den livsförlängande egenskapen av spermidin är att det stimulerar autofagi.2 Autofagi är cellens funktion att ”äta upp” det avfall som bildas inuti den. Minskad autofagi med högre ålder leder till svåra ålderrelaterade sjukdomar och är en av de huvudsakliga dödsorsakerna.3 Autofagi är också ett av de områden SENS jobbar för att hitta ett botemedel mot, inom området som de kallar för LysoSENS.4
För mer fördjupning i forskning kring åldrande finns det en fri engelskspråkig onlinetidning som heter Aging. Där finns artiklar om det senaste inom biogerontologi med forskningsområden som moleyklärbiologi, cellbiologi, gerontologi och mycket mer med fokus på åldrande.1 Rekommenderas att bokmärkas!
Cannabis kan motverka spasticiteten (ofrivilliga muskelsammandragningar) hos patienter med multipel skleros (MS), enligt en studie genomförd i USA. Forskarna undersökte slumpmässigt olika studier och fann att i fem av sex av dem så fann man starkt stöd för cannabis positiva verkan vid sjukdomen. Resultaten publiceras i BMC Neurology.1
Fet mat kan försämra immunförsvaret, visar ny forskning från Sahlgrenska akademin. Möss som levde länge på späck som huvudföda blev både fetare och sämre på att bekämpa bakterier i blodet. Många av dem dog i blodförgiftning.1
Vad är myter kring D-vitamin och sol, kontra solskydd? Vi vet att solen behövs för att kroppen ska kunna bilda D-vitamin, men att sol också ökar risken för hudcancer. Problemet blir för många då att förstå hur man ska få tillräckligt med D-vitamin när man försöker undvika solen. I en artikel på NewsRx försöker man reda ut detta med en dermatolog.1. Orginalartikeln kostar att läsa, men finns att läsa i fullt utförande gratis på The Life Extension Foundations hemsida.2 En sammanfattning av myterna och vad som gäller enligt dermatologen Elizabeth L. Tanzi:
Myt 1: Solexponering är den bästa källan för D-vitamin
UV-strålning är en källa till D-vitamin, men dermatologer argumenterar för att detta inte är den bästa källan med tanke på den ökade risken för hudcancer. De rekommenderar att D-vitaminet ska komma från en hälsosam kost.
Myt 2: Alla solskyddskrämer är tillverkade likvärdigt
Många solskyddskrämer ser lika ut, men skiljer sig. Mest beroende på hur mycket UV-strålning de blockerar (solskyddsfaktor) samt skillnader i de olika ämnena i krämerna som ska skydda.
Myt 3: Högre solskyddsfaktor minskar risken för att bränna sig
Även om man har en solskyddskräm med hög skyddsfaktor, så kan andra omständigheter göra skyddet sämre. Exempelvis är beroende på vilken hudtyp man har, vilken aktivitet som påverkar skyddet (exempel simning) samt att man oftast inte smörjer in kroppen med tillräckligt skydd, utan oftast bara 25 till 30 procents skydd.
Enligt en artikel i Methuselah Foundations nyhetsbrev, så påstår Bruce Teter (som är en tävlande av Methuselah Foundations pris), så kan plantan gurkmeja innehålla vissa viktiga ämnen som har livsförlängande effekter. Gurkmeja är en av kryddorna som ingår i kryddblandningen curry. Dock måste man äta enorma mängder gurkmeja för att få denna effekt, men upptäckten kan spela en viktig roll att utveckla vidare läkemedel baserat på det.1
Idag publicerade UNT.se en artikel om att både låga och höga nivåer av D-vitamin ökar dödligheten.1
Både låg och hög halt D-vitamin ökar dödligheten ellerDet är tveksamt om de flesta äldre har nytta av ett extra tillskott av D-vitamin. Bara riktigt låg halt av D-vitamin i blodet verkar vara klart skadlig. Men även hög halt D-vitamin är förknippade med förhöjd dödlighet, i synnerhet död i cancer.
Det visar nya resultat från den så kallade Ulsam-studien i Uppsala, som på fredagen redovisades under Olof Rudbeckdagen i Akademiska sjukhusets aula.
- Jag tycker att det finns goda skäl att vara försiktig med att ta extra tillskott av D-vitamin, säger docent Karl Michaëlsson, forskare vid Uppsala kliniska forskningscentrum.
Artikeln säger att Ulsamstudien genomfördes på 1200 män i 70-års åldern. De fann att många män som hade dött under uppföljningen, hade låga nivåer av D-vitamin. Men man fann också att dödligheten var hög hos dem som hade höga nivåer av vitaminet.
514 av männen i Ulsam-studien dog under uppföljningen. Att dödligheten var förhöjd bland dem som hade mycket låg halt av D-vitamin i blodet var väntat. Men tvärtemot uppfattningen ”ju mer D-vitamin, desto bättre” var dödligheten också betydligt högre bland män med höga halter jämfört med bland majoriteten av män med mer måttliga D-vitaminhalter.
De spekulerade också att D-vitaminet kunde ge ökad risk för cancer.
Studien kan inte besvara frågan om höga halter D-vitamin orsakar cancer, men det är känt att D-vitamin kan stimulera bildningen av vissa enzym och tillväxtfaktorer som i andra studier visats ha samband med cancer.
Så vad har studien kommit fram till? Jo, enligt dem:
1. Låga halter D-vitamin ger ökad dödlighet.
2. Höga halter D-vitamin ger ökad dödlighet.
3. D-vitamin kan hypotetiskt ge cancer.
Kommentar
Så vad kan man utröna från dessa resultat? Jag har personligen inte tillgång till studien, utan kan endast bedöma utifrån denna artikel. Några kritiska punkter jag funderar på:
Nivåerna
Vad är låga respektive höga halter D-vitamin enligt forskarna som gjort studien? Jag antar att låga nivåer är under RDI (Rekommenderat dagligt intag) och att höga är över. RDI är egentligen ett värde som handlar om att förebygga brist på näringsämnen i kroppen. RDI är många gånger alldeles för låga för att ge optimal positiv effekt på kroppen. Livsmedelsverket rekommenderar 7,5 mcg D-vitamin för vuxna per dag och för de över 60 år är det 10 mcg per dag.2 Så för denna studie på åldersgruppen bör alltså låga nivåer vara under 10 mcg och höga nivåer över det. I USA rekommenderar allt fler forskare och forskningsinstitut att de rekommenderade nivåerna för D-vitamin är alldeles för låga. Allt fler rekommenderar dagsdoser på 50 mcg per dag för vuxna för att ge skyddade och optimal effekt på kroppen.3
Det är mycket svårt att få i sig 50 mcg D-vitamin per dag genom normal kost, så kosttillskott behövs för att nå denna nivå. Artikeln i UNT anger som sagt inte hur höga nivåerna var för de som hade för ”högt”. Vi kan i alla fall anta över 10 mcg. Men nivåerna kan inte ha varit över 50 mcg, då det inte framgår att personerna i studien hade tagit extra tillskott av D-vitamin, och det förefaller osannolikt att alla ska ha tagit ett extra tillskott. Kan det helt enkelt vara så enkelt att de ”höga” nivåerna är för låga i studien? I så fall har studien endast bekräftat att låga nivåer av D-vitamin ökar dödligheten två gånger om, och inget om vad höga nivåer (på minst 50 mcg) gör. En annan studie till och med rekommenderar doser på 100 mcg av D-vitamin dagligen för kroppens välmående.4 Höga halter (som extra tillskott) D-vitamin har också visat sig ge längre livslängd.5
Cancer
Artikeln anger inte dödsorsaken hos de som hade för höga nivåer, men jag kan anta att många fall hade cancer eftersom det omnämndes i artikeln. Kan höga nivåer D-vitamin ge upphov till cancer? Det finns vissa studier som diskuterar detta, men de mer konkreta studierna visar snarare att D-vitamin skyddar mot flertalet olika cancersjukdomar.67 Om de höga nivåerna i studien egentligen är för låga som jag tidigare diskuterade, kan man då ha felaktigt ackrediterat D-vitamin som bov till cancer? D-vitaminnivån kan alltså ha varit för låg i det ”höga” fallet för att ge skyddande cancereffekt.
Sammanfattning
Så visar Ulsamstudien att höga nivåer av D-vitamin är skadligt och ökar dödligheten? Först måste jag läsa originalstudien för att se alla värden. Men om man utgår från artikeln och RDI som bas, så finns det inget som tyder på de som dött av ”höga” halter D-vitamin, snarare kan det vara så att nivåerna var för låga för att ge skyddande effekt. Antalet studier för D-vitaminets positiva verkan på människokroppen överstiger idag antalet studier som visar negativa resultat.
I en tidigare post uppmanade jag er läsare att hjälpa SENS att vinna 3bananas tävling om pengar för forskning.1 Lyckligtvis vann också SENS hela tävlingen med förstapris på 5000 amerikanska dollar till sin åldrandeforskning!2 Tack alla som hjälpte till och röstade på SENS!
Nobelpriset i medicin för telomerupptäckten, kommer att ge åldrandeforskningen ökad vetenskaplig och publik respekt. Popsci.com omnämner Nobelpriset och vilken betydelse det har för forskningen.1 Läs artikeln i nedan källhänvisning (engelsk text).
Vad tror du som läsare att Nobelpriset har för betydelse för åldrandeforskningen?
Årets Nobelpris i medicin gick till Elizabeth Blackburn, Carol Greider och Jack Szostak för deras upptäckt om hur kromosomskyddet fungerar med hjälp av telomerer.1
Kommentar
Priset ges huvudsakligen till upptäckten då den har en viktig nyckelroll i cancerforskningen, då telomerer och ökad telomerasaktivitet är en förutsättning för okontrollerad celldelning vid cancer. Mindre belysning på området är att telomerer kan påverka åldrande och livskvalité, men åldrande ses inte idag som ett ”problem” i jämförelse med cancer. Dock är priset ett viktigt steg för ökad respekt för biogerontologi och medicinsk åldrandeforskning. I framtiden gissar jag att biogerontologisk forskning kommer att ge flera Nobelpris, främst inom de områden som SENS arbetar med.
Medellivslängden i den rika delen av världen fortsätter att öka. Av de barn som i dag föds i utvecklade länder som Sverige blir mer än hälften minst 100 år, spår danska och tyska forskare.
Av de människor som föds i dag kommer fler än hälften att bli minst 100 år, enligt en forskarrapport. Men vi får inte bara längre liv. Många fler riskerar att bli dementa och pensionsåldern kan höjas med uppemot tio år. Forskarna bakom rapporten, som publiceras i den medicinska tidskriften The Lancet, påpekar att medellivslängden i Västeuropa, USA, Kanada, Australien och Japan ökat med 30 år eller mer sedan år 1900.1
Kommentar
Självklart ökar risken för demens med ökad ålder. Den medicinska livförlängningen som är inom horisonten kommer ge betydlig längre livslängder än 100 år till de barn som föds idag, och de som är födda på 1900-talet. Och den medicinska livsförlängningen, biogerontologi, är inte att förlänga livet det primära, utan att hitta botemedel mot alla de ålderssjukdomar som finns. Så risken för ökad demens med medicinsk livsförlängning i framtiden kommer inte betyda nödvändigtvis demens för de människor som väljer den vägen.
