BioGerontologi.se

Enligt artikel i Dagens Nyheter är te och kaffe inte vätskedrivande, vilket en ny studie ska omkullkasta den tidigare uppfattningen:

Studien omkullkastar den vanligaste teorin om att det skulle vara vätskedrivande att dricka kaffe eller te. Eftersom te dessutom innehåller flavonoider, antioxidanter som motverkar cellers nedbrytning, rapporterar BBC:s nätupplaga.

- Att dricka te är faktiskt nyttigare än att dricka vatten. Vatten ersätter i praktiken vätska. Te ersätter vätska och innehåller samtidigt antioxidanter så drycken har två saker som talar för den, säger doktor Carrie Ruxton som lett studien som publicerats i tidskriften European Journal of Clinical Nutrition, till BBC.

I samma studie ska det också enligt forskarna vara bra skydd mot hjärtinfarkt.¹

Kommentar
Uppfattningen om att te och kaffe är vätskedrivande, är en känd myt. Dock så är inte denna nya studie den första som motbevisar detta. Exempelvis finns det en studie från 2003 där forskarna inte fann stöd för att koffeinhaltiga drycker är vätskedrivande, och ska därför inte anses vara ett problem i situationer där vätskebalans är viktigt.²

För er som missade 15e avsnittet ”Celler” av Vetenskapens värld på SVT2, kan ni se hela dokumentären här på SVT Play:
http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld

Enligt en ny italiensk studie så har man funnit en påverkande koppling mellan alkohol och åldrande på cellulär nivå. Studien har även funnit en koppling till cancer.
Forskarledaren Dr. Andrea Baccarelli vid Milanos universitet har i en studie funnit att alkohol kan förkorta cellernas telomerer. Studien genomfördes på 59 deltagare som missbrukat alkohol, och 22 procent konsumerade fyra eller flera alkoholhaltiga drycker. Även studie på 197 deltagare med varierande alkoholkonsumtion. Vid mätning av telomererna bland alla deltagare, fann man att alkoholmissbrukarna hade mer än hälften så långa än de som inte missbrukade alls. Enligt forskarna kan detta påverka åldrandet samt en ökad risk för cancer.¹

Resultaten presenterades vid årsmötet av American Association for Cancer Research i Washington, USA.

Kommentar
Studien säger klart och tydligt att riskerna för tidigt åldrande och cancerrisk ökar vid hög alkoholkonsumtion. Inget framgår att normal alkoholkonsumtion är av negativ karaktär. Resultatet av studien har troligen inte heller tagit i beaktande av de nya forskningsstudier som visar livsförlängande och positiva hälsofördelar med lagom alkoholkonsumtion, främst rödvin. Se mina tidiga poster om alkohol som 10 skäl att dricka rödvin?, Vin minskar risken för benskörhet och Resveratrol i svensk media.

Dagligen kommer mängder av nya rön och studier inom medicin och sådant som är relaterat till åldrandeforskning. Det är mycket svårt att konsumera all information, men oftast så glömmer man bort gamla studier som är mycket intressanta. En äldre studie som jag hittade visar en relativt okänd risk relaterat till en mycket vanlig läkemedelssubstans:

Inflammationer är en starkt bidragande orsak till åldrande och sjukdomar, och att kroppens förmåga att avgifta sig själv är viktig i den förebyggande processen av inflammation. Många människor världen över äter paracetamol, en av de vanligaste läkemedlen som används bland annat som febernedsättande och smärtstillande. En vanlig missuppfattning är att det är antiinflammatoriskt och att användningen i det syftet är säkerligen starkt utbrett. I Sverige säljs paracetamol under varumärken som Alvedon, Panodil med flera. Känt är att paracetamol påverkar levern ordentligt, och riskerna för leverskador är stora och inte helt ovanliga. Men om doserna är rekommenderade, borde det väl inte ha negativ verkan? Troligen inte på levervärden, men paracetamolet kan påverka kroppens förmåga att avgifta sig. När vi intar paracetamol så höjs nivåerna av kroppens avgiftningsämnen, främst tripeptiden glutation i levern. Glutation bryter ner paracetamolet och gör det ”ofarligt”. Förhöjda glutationnivåer är relaterat med antiåldrande effekt. Så finns det då negativ verkan av paracetamol och kan det motverka inflammatorisk åldrandefaktor?

I en studie från 1985, hittade jag en intressant studie som visade att paracetamol gör att leverns glutationnivåer ökar. Detta borde innebära hypotetiskt att förhöjda glutationnivåer tillsammans med paracetamolet förbättrar avgiftning, eller inte? Studien visade att paracetamolet förbrukade 99% av all glutation i levern. Detta innebär alltså en risk att glutation inte finns på annat håll att avgifta andra toxiner i kroppen, när paracetamol är närvarande.¹

Detta skulle enligt min egna hypotes leda till att risk för inflammation ökar, då leverns avgiftningsfunktion begränsas till 99% i samband med paracetamolintag, samt risk för skador av andra toxiner som inte kan avgiftas. Risken finns då vid både enskilda intag och kontinuerliga intag över längre perioder. Paracetamol kan också ha fler nackdelar och biverkningar som inte kan registreras som primära, utan sekundära i förhållande till försämrad avgiftningsfunktion. En studie från 2008 visade att barn som intog paracetamol, löpte 3 gånger så stor risk att utveckla astma än de barn som inte intog paracetamol. ² Forskarna kan inte förklara sambandet här, men detta kan enligt mig bero på de ovan nämnda orsakerna med reducerad avgiftningsfunktion i kroppen, som sedan gör att inflammation kan utvecklas, och som i detta fall i barnens luftrör. Det finns exempelvis studier som visar samband mellan glutation och lunginflammationer.³ Andra indikationer på låga glutationnivåer visar också kopplingar till hjärt- och kärlsjukdomar.⁴ Detta behöver inte nödvändigtvis kopplas till paracetamol, men det kan finnas hypotetiska möjligheter att det ökar riskerna, exemplet som man kan se mellan paracetamol och inflammatorisk astma hos barn.

AGEs är en förkortning på Advanced Glycation Endproducts, som en kemisk produkt som uppstår vid glykation. Det är en av de sju åldrandefaktorerna. AGEs bidrar till korslänkningar mellan proteiner. AGEs uppstår naturligt i kroppen men finns också i olika mängder i den mat vi äter. På bloggen Inhuman Experiment – Because living is better than dying, har bloggaren listat AGEs-innehållet i maten.¹

Den mat som innehåller högst AGEs är fetter och kött, och kolhydrater har bland de lägsta nivåerna. Höga temperaturer och långa koktider höjer AGEs-nivåerna i maten, samt förbehandlad (halvfabrikat exempelvis) mat. Mat med mycket vätskeinnehåll har lägre nivåer.

Exempel på olika AGEs-nivåer (enheter per gram och ml):
Hamburgare – 54,176 e/g
Bacon (mikrovågsugn) – 90,228 e/g
Kyckling (friterad) – 63,398 e/g
Lax (rå) – 5,573 e/g
Mozzarellaost – 16,777 e/g
Kaffe – 53 e/ml
Cola – 65 e/ml
Te – 19 e/ml

Kommentar
Att undvika AGEs är idag helt omöjligt, men genom att välja att se över sin kost kan man minska intaget av AGEs och på så sätt bromsa åldrandet. Framtiden kommer ha terapier mot behandling av korslänkningar orsakat av AGEs, men inga märkvärdiga resultat har kommit än. Exempelvis försök på att skapa korslänkningsbehandlande läkemedel är ämnet alagebrium, utvecklat av Alteon Corporation i USA, som just nu ingår i försök i att bryta sönder korslänkningar orsakat av AGEs.²

Många av er läsare har säkert funderingar kring åldrande. Mycket information finns men vad gäller egentligen? Om du har en fråga som du funderar på, posta en kommentar på detta inlägg och ställ den eller maila på info@biogerontologi.se och fråga.

Frågorna bör vara ålderrelaterade; exempelvis på frågor kan vara vad är åldrande, vad beror åldrande på, vilken mat är bra för att motverka åldrande, hur gammal kan man bli, hjälper antioxidanter mot åldrande, vilka är SENS eller liknande.

Jag sammanställer era frågor (anonymt) med svar i ett senare inlägg. Behöver minst tio frågor, så fråga på!

Idag publicerade UNT.se en artikel om att både låga och höga nivåer av D-vitamin ökar dödligheten.¹

Både låg och hög halt D-vitamin ökar dödligheten ellerDet är tveksamt om de flesta äldre har nytta av ett extra tillskott av D-vitamin. Bara riktigt låg halt av D-vitamin i blodet verkar vara klart skadlig. Men även hög halt D-vitamin är förknippade med förhöjd dödlighet, i synnerhet död i cancer.

Det visar nya resultat från den så kallade Ulsam-studien i Uppsala, som på fredagen redovisades under Olof Rudbeckdagen i Akademiska sjukhusets aula.
- Jag tycker att det finns goda skäl att vara försiktig med att ta extra tillskott av D-vitamin, säger docent Karl Michaëlsson, forskare vid Uppsala kliniska forskningscentrum.

Artikeln säger att Ulsamstudien genomfördes på 1200 män i 70-års åldern. De fann att många män som hade dött under uppföljningen, hade låga nivåer av D-vitamin. Men man fann också att dödligheten var hög hos dem som hade höga nivåer av vitaminet.

514 av männen i Ulsam-studien dog under uppföljningen. Att dödligheten var förhöjd bland dem som hade mycket låg halt av D-vitamin i blodet var väntat. Men tvärtemot uppfattningen ”ju mer D-vitamin, desto bättre” var dödligheten också betydligt högre bland män med höga halter jämfört med bland majoriteten av män med mer måttliga D-vitaminhalter.

De spekulerade också att D-vitaminet kunde ge ökad risk för cancer.

Studien kan inte besvara frågan om höga halter D-vitamin orsakar cancer, men det är känt att D-vitamin kan stimulera bildningen av vissa enzym och tillväxtfaktorer som i andra studier visats ha samband med cancer.

Så vad har studien kommit fram till? Jo, enligt dem:
1. Låga halter D-vitamin ger ökad dödlighet.
2. Höga halter D-vitamin ger ökad dödlighet.
3. D-vitamin kan hypotetiskt ge cancer.

Kommentar
Så vad kan man utröna från dessa resultat? Jag har personligen inte tillgång till studien, utan kan endast bedöma utifrån denna artikel. Några kritiska punkter jag funderar på:

Nivåerna
Vad är låga respektive höga halter D-vitamin enligt forskarna som gjort studien? Jag antar att låga nivåer är under RDI (Rekommenderat dagligt intag) och att höga är över. RDI är egentligen ett värde som handlar om att förebygga brist på näringsämnen i kroppen. RDI är många gånger alldeles för låga för att ge optimal positiv effekt på kroppen. Livsmedelsverket rekommenderar 7,5 mcg D-vitamin för vuxna per dag och för de över 60 år är det 10 mcg per dag.² Så för denna studie på åldersgruppen bör alltså låga nivåer vara under 10 mcg och höga nivåer över det. I USA rekommenderar allt fler forskare och forskningsinstitut att de rekommenderade nivåerna för D-vitamin är alldeles för låga. Allt fler rekommenderar dagsdoser på 50 mcg per dag för vuxna för att ge skyddade och optimal effekt på kroppen.³

Det är mycket svårt att få i sig 50 mcg D-vitamin per dag genom normal kost, så kosttillskott behövs för att nå denna nivå. Artikeln i UNT anger som sagt inte hur höga nivåerna var för de som hade för ”högt”. Vi kan i alla fall anta över 10 mcg. Men nivåerna kan inte ha varit över 50 mcg, då det inte framgår att personerna i studien hade tagit extra tillskott av D-vitamin, och det förefaller osannolikt att alla ska ha tagit ett extra tillskott. Kan det helt enkelt vara så enkelt att de ”höga” nivåerna är för låga i studien? I så fall har studien endast bekräftat att låga nivåer av D-vitamin ökar dödligheten två gånger om, och inget om vad höga nivåer (på minst 50 mcg) gör. En annan studie till och med rekommenderar doser på 100 mcg av D-vitamin dagligen för kroppens välmående.⁴ Höga halter (som extra tillskott) D-vitamin har också visat sig ge längre livslängd.⁵

Cancer
Artikeln anger inte dödsorsaken hos de som hade för höga nivåer, men jag kan anta att många fall hade cancer eftersom det omnämndes i artikeln. Kan höga nivåer D-vitamin ge upphov till cancer? Det finns vissa studier som diskuterar detta, men de mer konkreta studierna visar snarare att D-vitamin skyddar mot flertalet olika cancersjukdomar.^{6 7} Om de höga nivåerna i studien egentligen är för låga som jag tidigare diskuterade, kan man då ha felaktigt ackrediterat D-vitamin som bov till cancer? D-vitaminnivån kan alltså ha varit för låg i det ”höga” fallet för att ge skyddande cancereffekt.

Sammanfattning
Så visar Ulsamstudien att höga nivåer av D-vitamin är skadligt och ökar dödligheten? Först måste jag läsa originalstudien för att se alla värden. Men om man utgår från artikeln och RDI som bas, så finns det inget som tyder på de som dött av ”höga” halter D-vitamin, snarare kan det vara så att nivåerna var för låga för att ge skyddande effekt. Antalet studier för D-vitaminets positiva verkan på människokroppen överstiger idag antalet studier som visar negativa resultat.

I en tidigare post uppmanade jag er läsare att hjälpa SENS att vinna 3bananas tävling om pengar för forskning.¹ Lyckligtvis vann också SENS hela tävlingen med förstapris på 5000 amerikanska dollar till sin åldrandeforskning!² Tack alla som hjälpte till och röstade på SENS!

Nobelpriset i medicin för telomerupptäckten, kommer att ge åldrandeforskningen ökad vetenskaplig och publik respekt. Popsci.com omnämner Nobelpriset och vilken betydelse det har för forskningen.¹ Läs artikeln i nedan källhänvisning (engelsk text).

Vad tror du som läsare att Nobelpriset har för betydelse för åldrandeforskningen?

Bild från www.popsci.com

Medellivslängden i den rika delen av världen fortsätter att öka. Av de barn som i dag föds i utvecklade länder som Sverige blir mer än hälften minst 100 år, spår danska och tyska forskare.

Av de människor som föds i dag kommer fler än hälften att bli minst 100 år, enligt en forskarrapport. Men vi får inte bara längre liv. Många fler riskerar att bli dementa och pensionsåldern kan höjas med uppemot tio år. Forskarna bakom rapporten, som publiceras i den medicinska tidskriften The Lancet, påpekar att medellivslängden i Västeuropa, USA, Kanada, Australien och Japan ökat med 30 år eller mer sedan år 1900.¹

Kommentar
Självklart ökar risken för demens med ökad ålder. Den medicinska livförlängningen som är inom horisonten kommer ge betydlig längre livslängder än 100 år till de barn som föds idag, och de som är födda på 1900-talet. Och den medicinska livsförlängningen, biogerontologi, är inte att förlänga livet det primära, utan att hitta botemedel mot alla de ålderssjukdomar som finns. Så risken för ökad demens med medicinsk livsförlängning i framtiden kommer inte betyda nödvändigtvis demens för de människor som väljer den vägen.

3banana donerar pengar till olika välgörenhetsorganisationer och likande, och just nu pågår det en tävling om 5000 amerikanska dollar. SENS ingår i tävlingen om dessa pengar, som behövs för att finansiera de olika forskningsprojekten SENS driver inom åldrandemedicin. Det enda som de behöver göra för att vinna, är att vi supportrar postar en kommentar på 3bananas hemsida; den tävlande som har flest kommentarer vinner, enkelt!

Gå till denna länk och bidra med en kommentar (kostar inget eller så):
http://3banana.com/m/0JQ/-kDPA_iEv7i

Dagens Nyheter rapporterar om att personer som har drabbats tidigare av hjärtinfarkt, och sen äter choklad två till flera gånger i veckan löper tre gånger mindre risk för att dö. Ju mer kakao, desto bättre skyddande effekt.¹ Originalstudien publicerades i Journal of Internal Medicine.²

Kommentar
Att choklad är nyttigt för hjärtat är ingen ny upptäckt, denna studie är bara en ytterliggare bekräftelse på chokladens positiva hälsoverkan. Viktigt att notera är att ”nyttig” choklad måste innehålla minst 70% eller mer kakao för att det ska fungera medicinskt.

Pressmeddelande från Karolinska Institutet meddelar:¹

Den normala åldrandeprocessen har länge kopplats samman med problem med cellandningen, den process genom vilken cellerna utvinner energi ur näringsämnen. Forskare vid Karolinska Institutet har nu kunnat visa hur vissa proteiner som tillverkas i cellernas mitokondrier – populärt kallade cellens kraftverk – blir instabila och faller sönder, vilket i sin tur kan leda till nedsatt cellandning och för tidigt åldrande.

Orsaken till att instabila proteiner bildas är skador och muteringar på mitokondriernas mtDNA, som styr produktionen av det. Dessa instabila proteiner leder till sjukdomar och åldrande. Egentligen är denna upptäckt inget direkt nytt, än mer än diskussionen om proteinerna i sig. Mitokondrieteorin är en av de ledande åldrandeteorierna man jobbar efter idag. Arbetet med att hitta terapier för att behandla skador och muteringa på mtDNA pågrå för fullt på SENS Foundation under ledning av Aubrey de Grey. Avdelningen för arbetet inom denna del av området går under MitoSENS. Lösningen som MitoSENS jobbar efter, i förkortad beskrivning, är att flytta mitokondriernas DNA till cellkärnan, där DNA skyddas bättre än i mitokondrierna.²

Why Fight Aging? from Jeriaska on Vimeo.

Just nu har jag tagit sommaruppehåll från att uppdatera bloggen. Inga större nyheter av intresse har heller varit aktuella just nu under sommaren, än några senastionsartiklar om njurmedicin som kan ”stoppa åldrandet” och förlänga livet med 30%, fast med en massa biverkningar. Snabb kommentar på det är att vanligt tillskott av krom (picolinatform) kan förlänga livet med 30%, med doser som 300 mcg/dag.¹ Ingen behöver vänta på att ”njurmedicinen” med alla biverkningar ska modifieras när det redan finns ett tillskott med samma effekt och utan biverkningar.

Australiensiska forskare har sedan ett par år tillbaka testat en ny form av terapi mot cancer i möss. De har använt en nanocell med bakteriellt ursprung som penetrerar cancercellen och oskadliggör den, för att sedan tillföra en annan typ av nanocell som levererar cellgifter in i cancercellen. Forskarna har haft 100% överlevnad hos mössen som fått tillfört mänskliga cancerceller och sedan behandlats med denna terapi, så kallad ”trojansk häst”, under två års tid.

Den första nanocellen som oskadliggör cancercellen, gör det genom att frisläppa en specifik ribonukleinsyra (siRNA) som stänger av proteiner i cancercellen som annars gör den motståndskraftig mot kemoterapi. Därefter är cancercellen mottaglig för cellgifter.

Mänskliga försöksstudier påbörjas inom ett par månader.¹

Kommentar
Forskarna har testat detta i två års tid, och förhoppningen är att de nu testar detta ordentligt på människor. Tyvärr är den medicinska forskningen idag alldeles för långsam innan nya upptäckter hinner testas på människor eller för den delen (om alls) göras tillgänglig för allmänheten.

Forskare i Nordirland utvecklade ett kosttillskott med antioxidativa egenskaper för att motverka synförlust hos äldre. Studien visade att risken för att utveckla synförlust minskades drastiskt när kosttillskottet användes. Kosttillskottet bestod av lutein, zeaxantin, c-vitamin, e-vitamin och zink.¹

Rött vin har under senaste decenniet visat sig ha flera positiva fördelar för hälsan, främst dess egenskaper att förbättra och förlänga livet. Så vad har forskningen kommit fram till hittills kring rödvin? Här sammanställer jag lite information om vad vi vet idag:

1. Motverkar bakterien streptokocker. Tester visar att de biologiska ämnena i rödvin motverkar oral streptokocker.¹

2. Skyddar mot lungcancer. Måttligt intag av rödvin hos män minskar risken att drabbas av lungcancer med 60%.²

3. Skyddar hjärnan från alkoholrelaterade skador. Högt intag av rödvin har visat sig skydda hjärnan från minnesskador i jämförelse mot intag av ren alkohol.³

4. Skyddar levern. Ett glas rödvin om dagen minskar risken med 50% att drabbas av ickealkoholrelaterad fettlever.⁴

5. Minskar risken för benskörhet. Ett glas rödvin om dagen ökar bentätheten och minskar risken för benbrott.⁵

6. Innehåller resveratrol. Växtpolyfenolen i det röda vinet har rönt mycket uppmärksamhet senaste åren för dess påstådda effekt att förlänga livslängden och motverka sjukdomar.⁶

7. Minskar risken för Alzheimers sjukdom. Epidemiologiska studier visar att människor som tar ett måttligt intag av rödvin minskar risken för att utveckla demens.⁷

8. Dämpar åldrandet. Resveratrolet i rödvinet aktiverar sirtuiner, proteiner, som kan förlänga livslängd.⁸

9. Förbättrar sömn. Rödvin innehåller höga halter av naturligt melatonin, det så kallade sömnhormonet som produceras i våra kroppar (men som avtar med stigande ålder).⁹

10. Skyddar hjärtat. Två till tre glas rödvin om dagen minskar risken för hjärtsjukdomar med 40%.¹⁰

Det finns åtskilliga studier som har gjorts på rödvin som visar positiva resultat. Självfallet finns det också studier som visar på negativa resultat, men oftast beroende på andra faktorer som överkonsumtion eller föroreningar av tungmetaller.¹¹

Jag tror majoriteten av mina återkommande läsare här är starkt intresserade av biogerontologi och de framsteg som görs för att hitta botemedel mot åldrandet. Åldrandet är inte allmänt definierat som en sjukdom, men för biogerontologer och andra likasinnade, anses åldrandet vara en sjukdom. Varför just en sjukdom? Åldrande ger helt enkelt upphov till en massa svåra sjukdomar i ett senare skede av livet, men leder även till en människas död. Stora resurser på forskning läggs ner på att hitta botemedel mot AIDS, som dödar 5500 människor dagligen världen över. I kontrast mot åldrande, som dödar dagligen 100 000 människor världen över, spenderas det minimala eller inga resurser alls på att hitta botemedel.

Forskningen mot åldrandet är i full gång och framstegen accelererar allt snabbare ju mer vi förstår de biologiska faktorerna till åldrandet. Men forskning kan inte bara hända, det behövs alltid finansiella medel för att det ska kunna ske. Så vad kan du göra för den biogerontologiska forskningen? Det finns många små och enkla medel, jag listar ett par viktiga förslag:

Donera pengar
Forskning kan ske så länge det finns finansiella medel i form av pengar. Biogerontologisk forskning är idag inte ännu fullt accepterad inom den akademiska och klassiska forskarvärlden. De stiftelser (som drivs utan vinstintresse) jag rekommenderar där pengarna kommer rätt är:

The Methuselah Foundation – Denna stiftelse jobbar för att få fram nya terapier mot åldrande. De har ett pris som kallas för Metuselah Mouse Prize, där de ger en summa vinstpengar till de forskare som kan ta fram en försöksmus med ökad livslängd. Donationer kan göras här.

SENS Foundation – Denna stiftelse jobbar också för att ta fram terapier mot åldrande. SENS Foundation är systerstiftelse till The Methuselah Foundation. SENS Foundation forskar och utvecklar nya metoder för att bromsa åldrandet, baserat på 7 åldrandeteorier framtagna av biogerontologen Aubrey de Grey. Donationer kan göras här.
(PS. SENS Foundation rekommenderar också denna blogg )

Forska
Är du forskare, kan du också bidra med egen forskning. Läs mer på SENS Foundation.

Tipsa vänner
Ofta väcks intresse för nya saker när man kommer i kontakt med det. Tipsa gärna vänner om denna blogg!

Andra tips på förslag på vad du kan göra finner du på SENS Foundations sida.

Denna blogg är nu 2 år gammal med en hel del poster kring biogerontologi, livsförlängning och medicin. Jag undrar till mina återkommande läsare vad ni tycker om bloggen. Är det intressanta artiklar? Vad vill ni läsa mer om? Är artiklarna lättlästa? Vad borde denna blogg utvecklas till och hur?

Kommentera gärna (kommentarlänk ”Inga kommentarer” finns i botten på denna post) och säg spontant vad du tycker!

Enligt en artikel i medicinska tidskriften Journal of Clinical Investigation har forskare kommit fram till att fruktos, som det finns massor av i frukt, skapar bukfetma och ger mer insulinresistens, som är ett förstadium till diabetes – än vanligt druvsocker, glukos.

Det är den undersökningen som är anledningen till att Christer Enkvist, överläkare i Trollhättan och medicinsk rådgivare vid Västra Götalandsregionen riktar kritik mot Livsmedelsverket.

– Efter denna studie går det knappast att hävda att det skulle vara så oerhört nyttigt, som Livsmedelsverket påstår, skriver Christer Enkvist i sin debattartikel.

Kommentar
Enligt en artikel i SvD idag så är det rekommenderade intaget av frukt på 400-500 gram per dag (Livsmedelsverkets rekommendationer), ohälsosamt och kan leda till bukfetma. Det höga intaget av fruktos kan också enligt studien leda till insulinresistens.

Frågan är om detta är sant? Personligen har jag inte utvärderat eller läst ursprungsstudien, men det går ändå att förstå att ett högt intag av socker inte är nyttigt för kroppen. Dock finns det delade meningar och studier kring de olika sockertyperna. Många studier talar mot att fruktos är lika skadligt som ”vanligt” socker (glukos aka druvsocker), och andra studier talar emot. En studie menar att fruktos inte ger ökade halter av insulin, medans glukos gör det, vilket talar emot den studie som omnämns i SvD.

Mycket av studierna handlar om vad man mäter, hur man mäter och i vilka korrelationer man mäter allt.

Källa
SvD – Frukt kan ge bukfetma
PubMed – Dietary Fructose and Glucose Differentially Affect Lipid and Glucose Homeostasis

Amerikanska forskare har lyckats programmera om celler från blodet till stamceller. Omprogrammeringen är så lyckad att molekylärt och funktionsmässigt finns det ingen märkbar skillnad i jämförelse med embryonala stamceller.

Tillvägagångssättet för omprogrammeringen gick till så att blod togs från en 26-årig manlig donator, och från detta blod isolerade forskarna CD34+ celler, en typ av stamcell som producerar blodceller. CD34+ cellerna fick sedan kultiveras. Efter kultiveringen infekterade forskarna cellerna med virus som hade reprogrammeringsfaktorer, så kallade gener som liknar embryonala stamceller som kan omvandla blodceller till stamceller på en embryonivå.

Efter två veckor analyserade man cellerna för att finna de celler som visade molekylärt och funktionsmässigt likheter med embryonala stamceller, och de fann att de lyckades. Dessa nya stamceller testades senare i in vitro (biokemisk process i glas) och dessa stamceller kunde omvandlas till alla möjliga celltyper som förekommer i en människas kropp.

Kommentar
Stamceller är en viktig nyckel för att bota svåra sjukdomar och åldrande, och kommer i framtiden vara daglig medicin. Idag står vi i början på denna fantastiska utveckling av stamcellsforskning. Forskningen handlar idag mer om att ta fram stamceller än att tillämpa de medicinska aspekterna av stamcellsterapi. Metoderna för att ta fram stamceller baserar sig huvudsakligen på ett sätt idag, och det är att ta dem ”färdiga” från embryon. Detta är ett enkelt sätt, men inte det optimala sättet då det finns en hel del hinder kring det:

1. Embryonala stamceller kommer från mänskliga embryon genom in vitro-fertilisering. Detta är det begränsad tillgång på samt har en hel del etiska aspekter.
2. Embryonala stamceller är främmande för andra kroppar. Placeras främmande celler till en annan kropp riskerar den att stöta ifrån de nya cellerna.
3. Att ha främmande celler i kroppen löper inte bara avstötningsrisk, utan också andra risker kan föreligga inklusive okända.
4. Främmande celler har också främmande DNA/gener, vilket minimal kunskap finns om hur det kan påverka kroppen.

Tekniken som de nu amerikanska forskarna har tagit fram är det sätt som är det svåra, men också det medicinskt mest korrekta, då man jobbar med egna celler. Egna celler som odlas till organ, leder eller liknande och sedan opereras tillbaka löper minimala risker från att stötas ifrån av den egna kroppen. Tillgångsfrågan är också ett mindre problem, då patientens egna blod blir källan för stamcellerna.

Framtiden kommer visa ännu mer spännande upptäckter och tekniker inom stamcellsterapi. Nu handlar det om att ta fram en stabil metod för att skapa kroppsegna stamceller, där steg två sen är att lära sig programmera om cellerna med full kontroll, och steg tre att odla helt nya organ.

Källa
American Society of Hematology – Study Finds Blood Cells Can Be Reprogrammed to Act as Embryonic Stem Cells

Snart kommer ledskador från både ålder, olyckor och sportorsakade vara ett minne blott. Forskare på University College i London lyckades odla fram nya broskceller genom att ta embryonala stamceller och plantera dem bredvid broskceller. Och utifrån detta omvandlades stamcellerna till brosk. Detta skulle kunna ersätta dagens tekniker med proteser och liknande begränsade terapier. Troligen kommer testerna ta minst 5 år innan det kan påbörjas några tester på människor. Nya knäskålar, handleder, öron, näsor med mera skulle kunna återskapas.

Kommentar
Stamceller kommer definitivt vara en viktig del av framtidens terapier mot åldersrelaterade skador och sjukdomar. Problemet med detta exempel med embryonala celler, är att det är celler från annan kropp. Att transplantera dessa celler till sin egen kropp skulle innebära evigt intag av immunosuppressiva läkemedel, för att inte stöta bort cellerna, precis som organdonation.

För att den framtida generativa stamcellsterapin ska fungera optimalt, måste man istället ta kroppsegna celler, om inte ens egna stamceller som faktiskt existerar i våra kroppar trots vuxen ålder. Det handlar bara om att hitta dem, hitta friska exemplar, kanske reparera dem, och slutligen få dem att omvandlas till den celltyp man önskar.

Exempel på just detta med egenodlade celler, så har forskare på Bristol University precis lyckats i förra månaden med detta. Forskarna tog stamceller från benmärgen på en artrospatient och odlade dessa i ett laboratorium. Genom detta lyckades de odla fram en 13 millimeter lång broskbit, som sedan kunde operera in i patientens knä. Det fanns dock ett par ”tekniska” komplikationer med broskets struktur, men inget som gick att lösa och går att lösa i framtiden.

Artikel
BBC News – Cartilage grown from stem cells
University of Bristol – A stem cell bandage for your knee

Bild copyright Univeristy of Bristol

Forskare har tagit fram nya bevis som visar att hög köttkonsumtion ökar risken för att dö av alla orsaker under en 10-årsperiod. Detta rör rött och bearbetat kött. Studien är baserat på 50 000 människor.

Enligt studien så skulle 11% av dödsfallen hos männen och 16% av dödsfallen hos kvinnorna under perioden, kunna ha förhindrats om de hade minskat sitt intag av rött kött.

Studien visade positivt att konsumtion av vitt kött, hade något lägre dödlighetsrisk under samma 10-årsperiod.

Studien publiceras i Archives of Internal Medicine.

Kommentar
Studien omnämner att i behandlat kött bildas det föreningar som är cancerframkallande, vid höga temperaturer. Känt också är att det bildas AGE-föreningar, som är en bidragande faktor till åldrande och dödlighet.

Källor
BBC News – Death link to too much red meat
Archives of Internal Medicine – Reducing Meat Consumption Has Multiple Benefits for the World’s Health

Svenska Dagbladet publicerade idag en artikel om att måttligt vindrickande minskar risken för benbrott, enligt en ny stor amerikansk studie.

Ett glas vin eller öl om dagen ökar bentätheten och minskar risken för benbrott. Detta enligt en stor amerikansk studie omfattande 1 182 män och drygt 1 500 kvinnor i åldern 29-86 år. Forskare vid Tufts University i Boston har undersökt hur deltagarnas benmassa påverkades av den självrapporterade mängd alkohol som konsumerades.

De fann då att de som höll sig till en daglig dos av ett-två glas vin eller öl per dag hade tätare benmassa än de som inte drack någon alkohol alls. De som drack mer eller bytte ut vinet eller ölen mot starksprit hade däremot signifikant lägre bentäthet.

Studien påpekar dock att de inte vet varför vin ger denna effekt:

Mekanismen bakom den uppbyggande effekten på benmassan är oklar. En teori är att alkoholen höjer nivåerna av det kvinnliga könshormonet östrogen, vilket också skyddar mot hjärt-kärlsjukdomar samtidigt som risken för bröstcancer ökar.

Är det östrogenet och är det verkligen alkoholen i vinet som är förklaringen? Mycket studier på rödvin de senaste åren har egentligen cirkulerat kring en fenol i vinet som heter resveratrol, ett naturligt fytoöstrogen. Ungefär 10mg resveratrol finns det i rödvin per liter. Resveratrol har jag diskuterat i tidigare inlägg. Kan det vara så att resveratrol är delvis en förklaring på denna effekt av benförstärkning? Det finns nämligen studier som pekar på detta.

I en japansk studie från 2000, visade forskare på möss att resveratrol har liknande mekanism som mänskligt östrogen och kan sänka blodtrycket. Utöver detta fann de att resveratrol också kunde förhindra försvagning av skelettet. En annan kinesisk studie från 2005 visade också att resveratrol kunde förhindra försvagning i skelettet till följd av låga östrogennivåer.

Den mest intressanta studien är (också) en japansk från 1998, som visar att resveratrol stimulerar förökning av osteoblaster, de benceller som har till roll att stimulera ny benvävnad.

Enligt amerikanska forskarnas hypotes så är alkoholen det som påverkar östrogenet. För denna hypotes finns inget känt stöd, utan mer stöd finns för att resveratrolet självständigt är det som kan kan tillskrivas de benförstärkande egenskaperna. Resveratrol är ju ett fytoöstrogen. Borde de inte kanske titta först på resveratrolets eventuella roll och de tidigare studierna som gjorts? Det finns mer än bara alkohol i det röda vinet.

Källor
SvD – Måttligt vindrickande ger starkare ben
PubMed – Resveratrol attenuates ovariectomy-induced hypertension and bone loss in stroke-prone spontaneously hypertensive rats
PubMed – Effects of trans-resveratrol from Polygonum cuspidatum on bone loss using the ovariectomized rat model
PubMed – Resveratrol stimulates the proliferation and differentiation of osteoblastic MC3T3-E1 cells