BioGerontologi.se

Forskare i USA tror att läkemedlet metformin, som används som blodsockersänkade hos diabetespatienter (typ 2), kan användas i behandling mot cancer. Forskarna gav orala metformin till möss med lungcancer (cigarettorsakad), och de fann att efter 13 veckor hade tumörerna minskat 40 till 50 % i storlek. Största effekten fann man vid injektion av metformin, där tumörerna minskade med 72 %.¹

Igår publicerade tyska forskare en upptäckt om hur ett mänskligt protein som vanligen kommunicerar mellan celler även bromsar cancertumörers tillväxt. Proteinet kallas för interferon-beta, som används redan i visa cancerterapier, men inte enligt den nya upptäckten. Den nya upptäckten har visat att interferon-beta stryper cancertumörerna från att koppla upp sig mot kroppens blodkärl. Detta gör att inget blod kan tillföras tumören och tillväxten bromsas. Interferon-beta är redan känt för dess inblandning i att aktivera immunförsvaret mot virusangrepp i kroppen. Med den nya upptäckten så ser man alltså att interferon-beta kan störa de ämnen som är tillväxtfaktorer för tumören.¹

Inteferon-beta upptäcktes redan 1957, och har exempelvis använts i försöksbehandlingar mot multipel skleros.²

Dagligen kommer mängder av nya rön och studier inom medicin och sådant som är relaterat till åldrandeforskning. Det är mycket svårt att konsumera all information, men oftast så glömmer man bort gamla studier som är mycket intressanta. En äldre studie som jag hittade visar en relativt okänd risk relaterat till en mycket vanlig läkemedelssubstans:

Inflammationer är en starkt bidragande orsak till åldrande och sjukdomar, och att kroppens förmåga att avgifta sig själv är viktig i den förebyggande processen av inflammation. Många människor världen över äter paracetamol, en av de vanligaste läkemedlen som används bland annat som febernedsättande och smärtstillande. En vanlig missuppfattning är att det är antiinflammatoriskt och att användningen i det syftet är säkerligen starkt utbrett. I Sverige säljs paracetamol under varumärken som Alvedon, Panodil med flera. Känt är att paracetamol påverkar levern ordentligt, och riskerna för leverskador är stora och inte helt ovanliga. Men om doserna är rekommenderade, borde det väl inte ha negativ verkan? Troligen inte på levervärden, men paracetamolet kan påverka kroppens förmåga att avgifta sig. När vi intar paracetamol så höjs nivåerna av kroppens avgiftningsämnen, främst tripeptiden glutation i levern. Glutation bryter ner paracetamolet och gör det ”ofarligt”. Förhöjda glutationnivåer är relaterat med antiåldrande effekt. Så finns det då negativ verkan av paracetamol och kan det motverka inflammatorisk åldrandefaktor?

I en studie från 1985, hittade jag en intressant studie som visade att paracetamol gör att leverns glutationnivåer ökar. Detta borde innebära hypotetiskt att förhöjda glutationnivåer tillsammans med paracetamolet förbättrar avgiftning, eller inte? Studien visade att paracetamolet förbrukade 99% av all glutation i levern. Detta innebär alltså en risk att glutation inte finns på annat håll att avgifta andra toxiner i kroppen, när paracetamol är närvarande.¹

Detta skulle enligt min egna hypotes leda till att risk för inflammation ökar, då leverns avgiftningsfunktion begränsas till 99% i samband med paracetamolintag, samt risk för skador av andra toxiner som inte kan avgiftas. Risken finns då vid både enskilda intag och kontinuerliga intag över längre perioder. Paracetamol kan också ha fler nackdelar och biverkningar som inte kan registreras som primära, utan sekundära i förhållande till försämrad avgiftningsfunktion. En studie från 2008 visade att barn som intog paracetamol, löpte 3 gånger så stor risk att utveckla astma än de barn som inte intog paracetamol. ² Forskarna kan inte förklara sambandet här, men detta kan enligt mig bero på de ovan nämnda orsakerna med reducerad avgiftningsfunktion i kroppen, som sedan gör att inflammation kan utvecklas, och som i detta fall i barnens luftrör. Det finns exempelvis studier som visar samband mellan glutation och lunginflammationer.³ Andra indikationer på låga glutationnivåer visar också kopplingar till hjärt- och kärlsjukdomar.⁴ Detta behöver inte nödvändigtvis kopplas till paracetamol, men det kan finnas hypotetiska möjligheter att det ökar riskerna, exemplet som man kan se mellan paracetamol och inflammatorisk astma hos barn.

I den traditionella kinesiska medicinen, är svampen cordyceps en mycket populär medicinsk produkt som använts i årtusenden för olika sjukdomar. Cordyceps är en parasitsvamp och är besläktad med tryffel. Cordyceps kinesiska namn är dong chong xia cao. Svampen har fram till modern tid varit väldigt sällsyn, men med dagens moderna odlingsmetoder är tillgången bra.

I den västerländska medicinen dök cordyceps upp i de vetenskapliga skrifterna redan 1950. Brittiska forskare på Nottinghams universitet har nu gjort nya studier på svampen, och funnit att ett aktivt ämne i den som heter cordycepin, kan vara effektivt i behandling mot cancer. Man fann att cordycepin attackerade cancerceller på två sätt; det bromsade okontrollerad tillväxt och delning av cellerna, och vid höga doser hindrade det cellerna från att klumpa ihop sig (som bidrar till tillväxt också). Den underliggande mekanismen berodde huvudsakligen på hur cordycepin påverkade cellernas proteinproduktion.¹

AGEs är en förkortning på Advanced Glycation Endproducts, som en kemisk produkt som uppstår vid glykation. Det är en av de sju åldrandefaktorerna. AGEs bidrar till korslänkningar mellan proteiner. AGEs uppstår naturligt i kroppen men finns också i olika mängder i den mat vi äter. På bloggen Inhuman Experiment – Because living is better than dying, har bloggaren listat AGEs-innehållet i maten.¹

Den mat som innehåller högst AGEs är fetter och kött, och kolhydrater har bland de lägsta nivåerna. Höga temperaturer och långa koktider höjer AGEs-nivåerna i maten, samt förbehandlad (halvfabrikat exempelvis) mat. Mat med mycket vätskeinnehåll har lägre nivåer.

Exempel på olika AGEs-nivåer (enheter per gram och ml):
Hamburgare – 54,176 e/g
Bacon (mikrovågsugn) – 90,228 e/g
Kyckling (friterad) – 63,398 e/g
Lax (rå) – 5,573 e/g
Mozzarellaost – 16,777 e/g
Kaffe – 53 e/ml
Cola – 65 e/ml
Te – 19 e/ml

Kommentar
Att undvika AGEs är idag helt omöjligt, men genom att välja att se över sin kost kan man minska intaget av AGEs och på så sätt bromsa åldrandet. Framtiden kommer ha terapier mot behandling av korslänkningar orsakat av AGEs, men inga märkvärdiga resultat har kommit än. Exempelvis försök på att skapa korslänkningsbehandlande läkemedel är ämnet alagebrium, utvecklat av Alteon Corporation i USA, som just nu ingår i försök i att bryta sönder korslänkningar orsakat av AGEs.²

Enligt en artikel i Methuselah Foundations nyhetsbrev, så påstår Bruce Teter (som är en tävlande av Methuselah Foundations pris), så kan plantan gurkmeja innehålla vissa viktiga ämnen som har livsförlängande effekter. Gurkmeja är en av kryddorna som ingår i kryddblandningen curry. Dock måste man äta enorma mängder gurkmeja för att få denna effekt, men upptäckten kan spela en viktig roll att utveckla vidare läkemedel baserat på det.¹

Ett protein som spelar en nyckelroll i tumörbildning, syremetabolism och inflammationer spelar också en viktigt roll i de livsförlängande effekterna av kalorirestriktion. Proteinet kallas för HIF-1. HIF-1 hjälper celler att överleva när syrenivåerna är låga. När man stryper HIF-1 har det visat sig hindra tumörbildningar. HIF-1 har nu visat sig ingå i en kemisk process som reglerar celltillväxt och metabolism beroende av nutrition, och kan därför påverka livslängden.

Vid försök av under- och överstimulering av HIF-1 fick man två olika resultat vid kalorirestriktion. Vid överstimulering av proteinet fick man inga positiva effekter, utan effekterna sågs vid understimuleringen. Där kunde det påvisas att livslängd ökade. Effekterna av proteinet kommer undersökas närmare för att se om det kan ge upphov till nya läkemedel för förlängning av livslängden, en frisk sådan.

Källa
EurekAlert! – Key protein may explain the anti-aging and anti-cancer benefits of dietary restriction

Kannabinoider, aktiva ämnen i marijuana, har visat sig i en pilotstudie orsaka celldöd hos cancertumörer. Forskarna hoppas kunna förstå den kemiska processen bättre om hur kannabinoiderna skapar autofagi hos cancercellerna, och utifrån det utveckla nya mediciner mot cancer.

Källa
The Journal of Clinical Investigation – Cannabinoids induce tumor cell death

Bild från Journal of Clinical Investigation

Snart kommer ledskador från både ålder, olyckor och sportorsakade vara ett minne blott. Forskare på University College i London lyckades odla fram nya broskceller genom att ta embryonala stamceller och plantera dem bredvid broskceller. Och utifrån detta omvandlades stamcellerna till brosk. Detta skulle kunna ersätta dagens tekniker med proteser och liknande begränsade terapier. Troligen kommer testerna ta minst 5 år innan det kan påbörjas några tester på människor. Nya knäskålar, handleder, öron, näsor med mera skulle kunna återskapas.

Kommentar
Stamceller kommer definitivt vara en viktig del av framtidens terapier mot åldersrelaterade skador och sjukdomar. Problemet med detta exempel med embryonala celler, är att det är celler från annan kropp. Att transplantera dessa celler till sin egen kropp skulle innebära evigt intag av immunosuppressiva läkemedel, för att inte stöta bort cellerna, precis som organdonation.

För att den framtida generativa stamcellsterapin ska fungera optimalt, måste man istället ta kroppsegna celler, om inte ens egna stamceller som faktiskt existerar i våra kroppar trots vuxen ålder. Det handlar bara om att hitta dem, hitta friska exemplar, kanske reparera dem, och slutligen få dem att omvandlas till den celltyp man önskar.

Exempel på just detta med egenodlade celler, så har forskare på Bristol University precis lyckats i förra månaden med detta. Forskarna tog stamceller från benmärgen på en artrospatient och odlade dessa i ett laboratorium. Genom detta lyckades de odla fram en 13 millimeter lång broskbit, som sedan kunde operera in i patientens knä. Det fanns dock ett par ”tekniska” komplikationer med broskets struktur, men inget som gick att lösa och går att lösa i framtiden.

Artikel
BBC News – Cartilage grown from stem cells
University of Bristol – A stem cell bandage for your knee

Bild copyright Univeristy of Bristol

Senaste året har både medial tv-reklam och annonsering för vaccinationsläkemedlet Gardasil framförts som ett rekommenderat behov för alla flickor och kvinnor mellan 9 till 26 år, för föreyggandet av livmoderhalscancer (cervixcancer). Läkemedlet godkändes 2006 av Läkemedelsverket.

Vaccinet är riktat mot humant papillomvirus som tros orsaka livmoderhalscancer och vara den näst vanligaste cancerdödsorsaken efter bröstcancer hos kvinnor.

Debatt, en mera tyst icke-mediabaserad sådan, har framförts i flera års tid hurvida humant papillomvirus kan orska livmoderhalscancer eller inte. Denna debatt har uppstått i att de studier som framförs som bevis för papillomvirusets eventuella cancerframkallande egenskaper, inte är vetenskaplig hållbara. Food and Drug Administration (FDA) i USA, motsvarande Livsmedelsverket och Läkemedelsverket, reviderade under 2003 uppfattningen om cancerrisken med papillomvirus till att viruset idag inte längre anses vara kopplat till orsakandet av livmoderhalscancer. FDA framför detta i ett dokument som finns att läsa här på deras hemsida. På sidan 5 framför de:

FDA pressmeddelande i 31 mars 2003 medger att ”de flesta infektioner (med HPV) är kortlivade och inte associerade med livmoderhalscancer”, som ett erkännande av de framsteg inom medicinsk vetenskap och teknik sen 1988. Med andra ord, sedan 2003 anser den vetenskapliga personalen vid FDA inte längre att HPV-infektion att vare en högrisk för sjukdom när man nu skriver läromedel för allmänheten.

Dokumentet framför också följande:

Baserat på nya vetenskapliga rön publiceras från de senaste 15 åren är det nu allmänt accepterat att identifiering och klassificering HPV-infektion inte har en direkt relation till stratifiering av risk för livmoderhalscancer. Mest akuta infektioner orsakade av HPV är självbegränsade [1, 4-7]. … Upprepade sekventiell övergående HPV-infektioner, även när de har orsakats av ”hög risk” HPVs, är de inte förknippade med hög risk att utveckla skador på skivepitelet, ett förstadium till livmoderhalscancer.

Kvinnor som visar sig vara positiva för samma stam (genotyp) av HPV vid upprepade tester, lider sannolikt mycket av en ihållande HPV-infektion och anses ha hög risk att utveckla förcancerintraepiteliallesioner i livmoderhalsen. Det är den ihållande infektionen, inte viruset, som bestämmer cancerrisk.

Pressmeddelandet gällande denna revidering på FDA’s hemsida, uttrycker samma sak:

Även om graden av HPV-infektion i denna grupp är hög, är de flesta infektioner kortlivade och inte associerade med livmoderhalscancer.

På Karolinska Institutets hemsida gällande papillomvirus säger man:

Eva Rylander berättar att HPV nu anses vara en nödvändig, men ej tillräcklig faktor för utveckling av skivepitelcancer. Med DNA-teknik har man kartlagt ett hundratal olika papillomvirustyper, varav ett 30-tal finns i underlivet. Det är framför allt HPV 16 och HPV 18, som förekommer i liv moderhalscancer och dess förstadier. HPV 18, som är relativt ovanlig i befolkningen, finns däremot ofta i adenocancer och då särskilt i de mest elakartade tumörerna. Genom att använda allt känsligare metoder har man funnit många HPV-typer i mycket små mängder hos helt friska individer. Dessa hålls normalt under immunologisk kontroll, men kan kanske påverkas av bland annat stress, andra infektioner och p-piller.

Alltså, det anses av myndigheter att humant papillomvirus inte är orsaken livmoderhalscancer, utan upprepade infektioner.

Hur effektiv är då ett eventuellt vaccin mot papillomvirus och förebyggandet av livmoderhalscancer? FDA omnämner i ett dokument att vaccinet inte hade någon skyddande effekt alls, samtidigt som den också visade sig öka risken av livmoderhalscancer med 44,6% hos vissa grupper:

PCR-baserade HPV-detektionsenheter som ger möjlighet till exakta HPV-genoidentifieringa är ett mer akut behov nu, eftersom vaccination med Gardasil av de kvinnor som redan är seropositiva och PCR-positiva för vaccin-relevanta genotyper av HPV, har visat sig öka risken för utveckla höggradig förcancerlesioner med 44,6%, enligt en FDA VRBPAC bakgrundsdokument: Gardasil HPV tetravalent vaccin, 18 maj 2006, VRBPAC-stämman.

Den ansedda vetenskapliga tidskriften The Journal of the American Medical Association, JAMA, granskade vaccinet Gardasil i en artikel och fann att det inte hade någon skyddande effekt:

Inga tydliga tecken på vaccinets terapeutiska effekt sågs i analyserna begränsade till kvinnor som fått alla doser vaccin eller med tecken på inre HPV-infektioner vid införsel (Tabell 2). Vi har inte observerat några tecken på vaccineffekter när vi stratifierat analysen på utvalda studiepostegenskaper som avspeglade [olika parametrar] (TABLE3). Inte heller några belägg för vaccinets effekter observerades i analyserna stratifierade efter andra studien i parametrar som tros kunna påverka tydlighetstecken och effekt av vaccinet, inklusive gången sedan sexuellt inledande, orala preventivmedel som används, cigarettrökning, och samtidig infektion med C trachomatis eller N gonorrhoeae (tabell 3).

Kommentar
Cancer är en av de mest förödande sjukdomarna vi har idag, och alla medel som används för att utvecklas behandlingsmetoder behövs. Vad som inte behövs, är oviljan att acceptera vetenskapliga revideringar som kan kasta nya ljus över behandlingar och förståelser av sjukdomar. Vetenskap är inte statisk, utan är den bästa kunskapen vi har idag. Vetenskapen imorgon kan vara en annan, och vi måste därför hela tiden granska våra medicinska metoder och uppfattningar för att komma ett steg närmare den optimala lösningen.

Avseende humant papillomvirus är det tydligt att det inte är helt fastställt att det är en orsak till livmoderhalscancer. De eventuella riskerna med att vaccinera sig mot ett sådant virus måste därför tas i beaktande när ny vetenskaplig forskning kommer. Att hålla sig fast vid gamla och felaktiga uppfattningar är pseudovetenskap.

Källor
Karolinska Institutet – Papillomvirus en av flera orsaker till cervixcancer
Food and Drug Administration
FDA News – FDA Approves Expanded Use of HPV Test

Vanlig föreställning sen tidigare är att cancerceller är lika i grunden, men ny forskning visar att endast vissa typer av cancerceller kan få tumörer att växa och leva – cancerstamceller. Dessa cancerstamceller verkar vara resistenta mot dagens konventionella cancerbehandlingar.

Denna upptäckt kan därför leda till nya behandlingsterapier som enbart kan attackera dessa cancerstamceller. Forskare på Harvard Medical School har redan lyckats med att utveckla metoder för att hitta nya läkemedel som kan attackera dessa cancerstamceller. Forskningen har i första hand varit fokuserat på cancerstamceller associerat till leukemi, men de tror att samma principer kan komma att gälla för andra typer av cancerbehandlingar, men det är dock inte helt säkert eftersom cancerleukemi skiljer sig från solida cancertumörer.

Artikel
Technology Review – Attacking Cancer Stem Cells

En ny fräsch studie publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences har visat att höga doser c-vitamin eller askorbatsyra har kunnat reducera och bromsa upp cancer. Detta har uppnåtts genom direkt injicering av askorbatsyran i blodet.

Forskarna testade detta på möss som hade fått cancertumörer inopererade i äggstockar, hjärnan och bukspottskörteln. Därefter injecerade forskarna 4 gram askorbat (neutraliserad med natriumhydroxid) per kilo kroppsvikt i mössen en till två gånger per dag. Hos en person med 75 kilo kroppsvikt skulle detta motsvara 300 gram/3 hektogram (x 2) askorbatinjektioner per dag. Syftet med dessa höga doser var att forskarna ville uppmäta en koncentration i kroppen som hade en läkemedelsliknande effekt.

Resultaten av dessa injektioner visade att askorbatsyran minskade tumörtillväxten och vikten av tumörerna med 41 till 53 %. I 30 % av de möss som hade hjärncancer, hade metastaser. Hos de möss med hjärncancer som fick askorbat, så drabbades ingen av metastaser.

Den troliga orsaken till denna anti-cancereffekt i denna studie, är att den höga halten av askorbat bildar väteperoxid i den extracellulära vätskan runt cellerna, vilket gör att cancercellerna dör. Forskarna kunde inte påvisa några negativa skador på friska celler till följd av de höga halterna askorbat.

Kommentar:
Denna studie kastar nytt ljus över c-vitamin som ett poteniellt vapen mot cancer. Många studier har gjorts under flera decennier med c-vitamin för att se om det haft någon effekt mot cancer, men få studier har visat något lovande. Detta beroende på att i tidigare studier med askorbat, har man använt oralt askorbat, som gör att verkbara koncentrationer inte har kunnat uppnås. Troligen har också många orala askorbatstudier också haft för låga doser.

Förhoppningen med denna nya studie är att fler tester görs och att det kan göras på cancerpatienter. Askorbat är i princip ofarligt, och den vanligaste biverkningen som kan uppstå är diarré eller lösare avföring. Njursten som har rapporterats till följd av höga doser askorbatintag, är ovanligt och drabbar endast vissa personer med genetisk känslighet.

Eftersom studien har visat stora positiva effekter och utan biverkningar, bör detta kunna ses som ett tillräckligt starkt komplement till annan traditionell cancerbehandling, om positiva resultat kan påvisas hos människor.

Källor:
Proceedings of the National Academy of Sciences
LEF

Senaste studierna på Alzheimers sjukdom visar en koppling till högt blodtryck (hypertoni). I studierna gav man patienter blodtryckssänkande medicin, vilket ledde till att risken för demens minskades med 13%.
Detta skulle enligt forskarna rädda 15 000 människoliv per år.

Förklaringen till detta skulle vara att det höga blodtrycket minskar cellernas möjlighet att ta upp syre, och därför dö av syrebrist, vilket skulle bidra till alzheimerutvecklingen.

Kommentar:
Intressant studie, men det höga blodtrycket är troligen inte grundförklaringen för demenssjukdomen, detta beroende på att risken minskades endast med 13%, vilket är för lite för att tillkalla upptäckten som en viktig länk. Snarare visar studien att blodtrycksminskande behandling kan vara en bidragande hjälp för att förebygga och delbehandla alzheimers.

Studien visar inte hur friska hjärnor tar upp syre från blodet som är i ett tillstånd av hypertoni, i järmförelse med personer som har anlag eller har alzheimers sjukdom med hypertoni. För här skulle det vara intressant att se om upptaget skiljer sig mellan de olika grupperna. Även närings- och syrenivåer i blodet av patienterna skulle vara intressanta att se för att se eventuella skillnader eller likheter. Placket (beta-amyloid) som finns i alzheimerpatienters hjärnor kan också försvåra hjärncellernas syre- och näringsupptag från blodet, då det minskar eller blockerar upptaget. Ett högre blodtryck kan därför försvåra upptaget ännu mer. Resultatet i studien kan därför bero på en relation mellan beta-amyloidblockering av blodflödet och blodflödets hastighet.

Artikel:
BBC NEWS – Blood pressure ‘link to dementia’

Forskning kring resveratrol ute i väst är ett område som det diskuteras väldigt lite om i denna del av Skandinavien, men DN publicerade en artikel om resveratrols möjliga effekter.

Det är idag väldigt kontroversiellt att säga att vissa typer av alkohol kan ha positiva hälsoeffekter, beroende på de allvarligt kända skadliga effekter alkohol kan ge vid stora intag.

Många av de studier som görs som visar påvisbara positiva hälsoeffekter med alkohol, är just rödvin vid måttliga doser. Epidemologiska studier har visat att rödvinskonsumtion skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar. Stöd finns också för att normal vinkonsumtion kan förebygga metaboliskt syndrom (förstadie till diabetes). Rödvin kan enligt andra studier också skydda levern mot ickealkoholbaserad skada. Det svåra här är att avgöra vid rödvinsstudier om det är innehållet av resveratrol eller rödvinets etanol som ger de positiva effekterna. En flaska rödvin på 1 liter innehåller cirka 8 mg resveratrol, vilket i jämförelse med resveratrolstudier är en försumbart liten styrka, då positiva effekter av resveratrol har uppnåtts i djurförsök på motsvarande ~20 mg/kg kroppsvikt. Till måttlig vinkonsumtion räknar man ½-1½ glas vin om dagen. Ett glas vin innehåller ~1 mg resveratrol och ska inte vid så låga doser kunna ge större påvisbara hälsobefrämjande egenskaper. Varför då rödvin med den låga halten av resveratrol per liter kan ha trolig positiv verkan är därför inte helt klarlagt. Det kan betyda att resveratrol kanske inte är den främsta förklaringen för de positiva resultat en måttlig vinkonsumtion kan ge. En studie där man jämfört rödvin med en hög halt av resveratrol med annan traditionell alkoholdryck (ej vin), kunde man inte påvisa att rödvinet var mer hälsobefrämjande än den traditionella alkoholdrycken, utan var likvärdiga i sina resultat, d.v.s. att den alkohohaltiga drycken hade minst lika ”positiv” effekt som rödvin.

Resveratrol kan ha positiva hälsoeffekter, men kanske inte i alkoholsammanhang då doserna är väldigt låga.

Även om många studier stödjer resultat av hälsobefrämjande egenskaper hos rödviner, så finns det andra mindre kända risker med rödvin (förutom de skador som höga alkoholnivåer kan ge). En av dessa är att många viner innehåller mycket kemikalier och andra föroreningar och ämnen som kan utlösa allergiska reaktioner hos stora delar av den normala befolkningen. Vanligast är att rödvin kan trigga igång astmatiska anfall.

Artiklar:
DN – Ämne i rödvin håller kroppen ung
Wikipedia – Resveratrol

Studier:
PubMed – Red wine consumption and prevention of atherosclerosis: an in vitro model using human peripheral blood mononuclear cells.
PubMed – Moderate wine consumption in the prevention of metabolic syndrome and its related medical complications.
PubMed – Modest wine drinking and decreased prevalence of suspected nonalcoholic fatty liver disease.
PubMed – Dose-related effects of red wine and alcohol on hemodynamics, sympathetic nerve activity, and arterial diameter.
PubMed – Adverse reactions to wine: think outside the bottle.

I likhet med de tidigare beskrivna cancerbehandlingsmetoderna avseende skonsam cancerbestrålning här på BioGerontologi.se, så har en annan ny liknande metod utvecklats som bygger på en speciell ljusbestrålningsmetod.

En person vid namn Sammie Bush i USA, drabbades av strupcancer, och läkarna kunde inte helt och hållet operera bort tumören med risk för att skada stämbanden, så de prövade en ny behandlingsmetod som heter fotodynamisk terapi. Sammie Bush blev den första personen som behandlades med denna metod.

Fotodynamisk terapi bygger på laserljus, där patienten får inta först ett speciellt läkemedel som är ljusaktiverat. Detta absorberas sedan upp av kroppens alla celler inklusive cancercellerna. Efter två dagar så försvinner det ljusaktiverade läkemedlet bort från kroppens celler, men stannar fortfarande kvar i cancercellera. I Sammie Bush fall så fick han just inta detta läkemedel, och efter två dagar så förde läkarna in laserljuset i halsen i form av en liten tunn ”ljustub”, med hjälp av ett laryngoskop. Det speciella laserljuset aktiverade det ljusbaserade läkemedlet i cancercellerna, och efter ett par dagar så upplöstes cancercellerna och Sammie Bush befriades från cancern med röstförmågan i behåll.

Fördelarna med denna metod är att behandlingen är mycket effektivare än konventionell strålbehandling och kirurgi. Detta för att patienten inte utsätts för de bieffekter som de konventionella metoderna orsakar, som bland annat skadar frisk vävnad. Behandlingstiden är vesäntligt kortare och från beskrivna fallet, tydligt effektivare med minimal risk för att skada friska celler.

Nackdelen med just denna ljusbaserade metod, är att det ljusaktiverade läkemedlet gör att patienten blir extremt ljuskänslig och måste undvika i princip allt solljus, då annars vanliga celler kan ta skada.
Även fyra till sex veckor efter behandlingen är kroppens celler ljuskänsliga och normalt solskydd har ingen effekt.

Troligen kommer detta speciella läkemedel utvecklas så att det i framtiden endast kommer absorberas av cancerceller, men här så är fortfarande idéerna kring detta på experimentstadium.

Artikel:
ScienceDaily – Laser Technique Fights Cancer With Light

Det har tagits fram ett nytt läkemedel mot cancer, med namnet STA-4783 (generiskt namn). Läkemedlet är fokuserat på hudcancer, malignt melanom.

Källor:
Synta Pharmaceuticals – STA-4783
MSNBC – Hope over tumor-killing skin cancer drug

Enligt Science, så visar nya försök på möss, att cancermetastaser (spridning av cancer i kroppen) orsakas av muteringar i mitokondriernas DNA, mtDNA. Detta är ett steg närmare i att förstå den idag svårförstådda mekanismen av metastaser.

Studien kring detta har också visat att spridningen kan hindras genom läkemedel, som attackerar dessa mtDNA mutationer. Detta har testats på möss.

Artikel:
ScienceNOW Daily News – Mitochondrial Mutations Make Tumors Spread

I många förebyggande syften används solskyddskrämer för att motverka utvecklandet av hudcancer, tillföljd av UV-exponering från solen. Att skydda huden från denna strålning ses inte bara som ett effektivt sätt att skydda mot hudcancer, men också mot att bromsa upp förtidigt åldrande av hyn.

Problematiken med att skydda hyn från solen, är att det kan vara ett tveeggat svärd, då cancerrisken minskar från solens exponering, men kan resultera i cancer ändå. Detta beroende på att solen har en livviktig funktion i att få huden att bilda nödvändig form av D-vitamin, som annars inte kan fås genom normal kost. D-vitamin har visat sig effektivt att kunna förebygga och i många fall behandla olika former av cancer. Att använda solskyddskrämer kan då hypotetiskt framkalla cancer i kroppen, på grund av att solskyddskrämen hindrar solstrålningen från att stimulera huden att producera D-vitamin.

Problemet nummer två som fått uppmärksamhet i media, är att kosmetika och solskyddsmedel kan innehålla cancerogena ämnen. Dessa ämnen som man misstänker detta för är titaniumdioxid samt zinkoxid i nanopartikelstorlek. I många läkemedel förekommer även dessa ämnen. Dock förekommer titaniumdioxid och zinkoxid i två typer av former, nanopartikelstorlek och i större patikelstorlek. Den senare anses vara av mindre risk för cancerbildning, då det inte kan absorberas på samma sätt som partiklar i nanostorlek.

Apoteket kommenterar dessa ämnen, och anser att de är säkra, men kan inte motivera full säkerhet:

– Tillverkarna av de solskyddsmedel som säljs via Apoteket följer naturligtvis de riktlinjer som finns inom Sverige och EU för solskyddsmedel. Det är inte ovanligt att nya rön innebär att man måste göra en förnyad bedömning av säkerheten för olika ämnen. Så är det med titandioxid och zinkoxid. Dessa ämnen har använts i både läkemedel och handelsvaror under mycket lång tid, men inte alltid i nanopartikelform, säger Annica Wassing, ansvarig för Apotekets sortiment av handelsvaror.

Apoteket har alltid mycket noggranna kontroller av våra varor och skulle det komma fram att titandioxid och zinkoxid är direkt skadliga tar vi självklart bort varor ur sortimentet som innehåller dessa ämnen. Men i dagsläget är innehållet i våra läkemedel och handelsvaror godkända av Läkemedelsverket.

Läkemedelsverket hävdar dock enligt deras bedömning att nanopartiklarna inte är cancerogena, men inväntar resultat från EU-baserad vetenskapskommité:

Läkemedelsverket har tagit del av en kortfattad rapport från IARC (The International Agency for Research on Cancer som är del av WHO) där titandioxid klassas som en potentiell carcinogen för människor. Läkemedelsverkets preliminära bedömning av rapporten tyder på att det inte föreligger ökad risk för cancer vid intag av titandioxid via munnen eller via huden.

Eventuella hälsorisker med nanopartiklar, däribland titandioxid, i kosmetika utreds för närvarande av en vetenskaplig kommitté på EU-nivå. Kommittén förväntas komma med ett yttrande senare i år. Vad gäller läkemedel för utvärtes bruk inväntar Läkemedelsverket kommitténs yttrande innan en förnyad bedömning görs.

Källor:
Kemisk-tekniska leverantörförbundet – KTF information om nanopartiklar i kosmetik och solskyddsprodukter (PDF)
Apoteket – Apotekets kommentar om nanopartiklar i solskyddskrämer och kosmetika
Läkemedelsverket – Titandioxid och risk för cancer
SvD – Kosmetika kan framkalla cancer
DN.se – Kosmetika kan framkalla cancer
International Agency for Research on Cancer (IARC) – Titanium dioxide (IARC Group 2B), Summary of data reported, Feb. 2006 (PDF)

Forskare på Panacea Pharmaceuticals, har skapat en diagnostisk metod för att detektera lungcancer. Detta genom att forskarna har identifierat ett specifikt blodprotein som förekommer nästan bara hos patienter med lungcancer. Genom denna metod kan man upptäcka lungcancer i väldigt tidiga stadier och därmed öka chansen för lyckad behandling. Lungcancer är en av de vanligaste cancerformerna med över 3000 insjuknande svenskar per år. I USA är siffran 213 000 drabbade i år.

Proteinet som de identifierat, Mänskligt Aspartyl (Asparaginyl) ß-Hydroxylas, (MAAH), är ett sådant som förekommer i stora mängder i lungcancercellernas yttre membran, och finns annars vanligen bara inuti friska celler. Detta protein är troligen kopplat till att reglera tillväxtfaktorer åt cellerna, och kan därför hos lungcancerceller få dem att växa okontrollerat. Vid undersökningar av 160 lungcancerpatienter med alla olika stadier och lungcancerformer kunde man identifiera MAAH-proteinet i blodet.

En annan ny behandlingsmetod för lungcancer har tagits fram, som är en genetiskt individuell behandlingsterpi. Metoden bygger på att man använder ”genchips” som lyser upp de mest aktiva generna i ett cellprov. Dessa genchips är utvecklade av Affymetrix. Genom att identifiera vilken typ av gen det rör sig om i lungcancercellerna, så kan läkarna bättre välja ut ett mer specificerat cancerläkemedel, som resulterar i effektivare behandling och med mindre biverkningar.

Källor:
Panacea Pharmaceuticals
ScienceDaily – Blood Protein Detects Lung Cancer, Even At Earliest Stage
Yahoo! News – Gene chip helps doctor target cancer treatment
Affymetrix
Vårdguiden – Lungcancer

Nedan klipp från brittiska BBC visar en ny behandlingsmetod av cancer. Metoden bygger på att man injicerar genetiskt modifierade virusceller i cancertumören, som sedan förstör cancercellerna inifrån, men låter friska celler vara. Resultaten av de första försöken är dock ännu okända.

Engelskt tal.

I USA görs det studier på olika läkemedel om har effekt på AGE’s (advanced glycation end-products). AGEs är korslänkning mellan socker- och proteinmolekyler. Sockermolekyler fäster sig fast i proteiner och lipider utan inverkan av enzymer, och detta leder till olika sjukdomar och åldrande. Korslänkning tros vara en av huvudorsakerna till åldrande.

Det är därför just intressant och hitta läkemedel och terapier som kan bryta dessa korslänkningar. Problemet med denna typ av forskning på läkemedel är att det kan inte tas fram för åldrande, eftersom det inte räknas som en sjukdom. Därför fokuserar man sig främst på diabetessjukdomar och dess effekter med njurkomplikationer och AGE’s. Tester utförs nu med ett läkemedel som heter LR-90. Detta läkemedel har visat sig har goda antioxidanta effekter. Testerna (in vitro samt möss) visar att LR-90 har effekt på att bryta upp AGE’s, blockera RAGE-aktivitet (AGE-receptor) samt förhindra proteinoxidering i njurarna. Forskarna av dessa studier tror att detta kan förhindra arterioskleros i njurarna. Ökad insulinresistens vid diabetes leder vanligen till arterioskleros i njurar, hjärtat, ögon, små blodkärl med flera, beroende på dess påverkan av lipider.

Andra studier på AGE-brytare som Alagebrium (det äldre namnet ALT-711, kemikakiskt namn [4,5-dimetyl-3-(2-oxo-2-fenyletyl)-thiazolium klorid]) har visat goda effekter och även positiva effekter på hypertoni.

Problematiken med denna första generation av AGE-brytare är att de har misslyckats att visa bra resultat i människostudier. Troligen är detta beroende på att blandningarna av AGE-brytare skiljer sig mot in vitrostudier och djurförsök. Men detta är något som forskare försöker lösa och kommer säkerligen med tiden att lösa det.

Studie:
Pubmed – Novel inhibitors of glycation and AGE formation

Artiklar:
Wikipedia EN – Advanced glycation endproduct
Wikipedia EN – Glycation

Det är välkänt faktum att sänkta nivåer av kolesterolet LDL (Low-density lipoprotein) minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Det rekommenderas att äta mycket omättade fetter så man får högre nivåer av det traditionellt sett fördelaktiga kolesterolet HDL (High-density lipoprotein).

Den läkemedelstyp som används för att sänka kolesterolet (LDL-typen), är av typen statiner. En nyligen publicerad stuide i USA visar att läkemedelsbehandling med statiner för hjärt- och kärlsjukdomar, kan öka risken för patienterna att utveckla tjocktarmscancer. Studien genomfördes genom att samla in data från 13 olika studier med totalt 41 173 deltagare där de ville se statinläkemedlenas effekt på cancer. För varje 1000 patienter fann de ökad risk för cancer (med lågt LDL-kolesterol), i jämförelse med patienter som hade högre LDL-kolesterol.

Studier avslöjar dock inte om den ökade cancerrisken beror på minskat LDL, eller om det är en biverkning av statinläkemedel. Tidigare genomförda studier på statinläkemedel visar motsatsen, att statinläkemedel minskar risken för tjocktarmscancer. Dessa studier som visar skyddande effekt, har haft betydligt mindre antal studiepersoner, vilket gör att den senare studien möjligen har mer värde.

Källa:
Journal of the American College of Cardiology – Vol. 50, No. 6
American Cancer Society – Cholesterol Drugs May Cut Risk of Colon Cancer

Mer info:
Wikipedia EN – Low density lipoprotein
Wikipedia EN – High density lipoprotein
FASS.se – Sjukdom – Hjärt – Kärlsjukdomar
Vårdguiden – Tjock- och ändtarmscancer

Enligt Karolinska Institutet har nya studier visat att stamceller tillsammans med läkemedlet fenserin kan bromsa utvecklandet av Alzheimers sjukdom.

En studie på möss med alzheimers sjukdom visar att transplanterade mänskliga stamceller utvecklas till olika typer av nya nervceller. Men bara om forskarna samtidigt ger mössen läkemedlet fenserin.

Källor:
Dagens Nyheter – Ny medicin ger hopp för alzheimerssjuka
Karolinska Institutet – Hopp om bot mot Alzheimers sjukdom