Olika metoder för att mäta halten av D-vitamin i blodet ger väldigt olika resultat. Den vanligaste mätmetoden tycks vara mest osäker, visar en ny studie.
– Enligt min mening finns goda skäl för många laboratorier att ompröva vilken metod de ska använda för D-vitaminanalyser, säger professor Karl Michaëlsson vid Akademiska sjukhuset och Uppsala kliniska forskningscentrum (UCR) till Upsala Nya Tidning.1
Enligt artikel i Dagens Nyheter är te och kaffe inte vätskedrivande, vilket en ny studie ska omkullkasta den tidigare uppfattningen:
Studien omkullkastar den vanligaste teorin om att det skulle vara vätskedrivande att dricka kaffe eller te. Eftersom te dessutom innehåller flavonoider, antioxidanter som motverkar cellers nedbrytning, rapporterar BBC:s nätupplaga.
- Att dricka te är faktiskt nyttigare än att dricka vatten. Vatten ersätter i praktiken vätska. Te ersätter vätska och innehåller samtidigt antioxidanter så drycken har två saker som talar för den, säger doktor Carrie Ruxton som lett studien som publicerats i tidskriften European Journal of Clinical Nutrition, till BBC.
I samma studie ska det också enligt forskarna vara bra skydd mot hjärtinfarkt.1
Kommentar
Uppfattningen om att te och kaffe är vätskedrivande, är en känd myt. Dock så är inte denna nya studie den första som motbevisar detta. Exempelvis finns det en studie från 2003 där forskarna inte fann stöd för att koffeinhaltiga drycker är vätskedrivande, och ska därför inte anses vara ett problem i situationer där vätskebalans är viktigt.2
Enligt tysk studie så är skräpmat kopplat till högre fall av astma medan nyttigare mat är kopplat till lägre risker att drabbas av det. Studien är genomförd på Ulm universitet.
Studien är genomförd genom en analys av data insamlat på 50 000 barn under en tioårsperiod från 20 olika länder (med varierande ekonomisk situation, och de fann att högt intag av hamburgare hade högre prevalens av astma under deras livstid. Definitionen på högt intag av hamburgare var minst tre eller mer per vecka. Intag av mat som grönsaker, frukt och fisk var associerat med lägre risk för astma under livstiden.1
Ämnet sulfonafan som finns i broccoli har visat sig bromas cancerstamceller i typen bröstcancer, enligt en ny studie. Nuvarande kemoterapi är ineffektiv mot cancerstamceller, och forskare tror att genom begränsning av dessa celler, kan cancerspridningen bromsas. Studien genomfördes på möss med bröstcancerstamceller, och injektionen av sulfonafan visade sig vara effektiv mot cancercellerna, med en effektiv reduktion av dem på mellan 45 och 75 %.1
Broccoli som äts vid normalt intag i mat, har dock inga tillräckliga mängder av sulfonafan. Forskare hoppas på att kunna utveckla läkemedel baserat på högre doser sulfonafan för cancerbehandling.2
Världens äldsta person, en 114-årig japansk kvinna, har avlidit.
Kama Chinen dog den 2 maj. Hon var då 114 år och 357 dagar, skriver Guinness rekordbok på sin hemsida.
Världens äldsta person är nu Eugenie Blanchard, en kvinna född den 16 februari 1896 på den karibiska ön Guadeloupe, enligt Gerontology Research Group, som håller i registret över de äldsta personerna.1
Mer läsning om dessa hundraåringar finns på engelskspråkiga Wikipedia: Wikipedia – Centenarian
Forskare i USA tror att läkemedlet metformin, som används som blodsockersänkade hos diabetespatienter (typ 2), kan användas i behandling mot cancer. Forskarna gav orala metformin till möss med lungcancer (cigarettorsakad), och de fann att efter 13 veckor hade tumörerna minskat 40 till 50 % i storlek. Största effekten fann man vid injektion av metformin, där tumörerna minskade med 72 %.1
Enligt en ny italiensk studie så har man funnit en påverkande koppling mellan alkohol och åldrande på cellulär nivå. Studien har även funnit en koppling till cancer.
Forskarledaren Dr. Andrea Baccarelli vid Milanos universitet har i en studie funnit att alkohol kan förkorta cellernas telomerer. Studien genomfördes på 59 deltagare som missbrukat alkohol, och 22 procent konsumerade fyra eller flera alkoholhaltiga drycker. Även studie på 197 deltagare med varierande alkoholkonsumtion. Vid mätning av telomererna bland alla deltagare, fann man att alkoholmissbrukarna hade mer än hälften så långa än de som inte missbrukade alls. Enligt forskarna kan detta påverka åldrandet samt en ökad risk för cancer.1
Resultaten presenterades vid årsmötet av American Association for Cancer Research i Washington, USA.
Kommentar
Studien säger klart och tydligt att riskerna för tidigt åldrande och cancerrisk ökar vid hög alkoholkonsumtion. Inget framgår att normal alkoholkonsumtion är av negativ karaktär. Resultatet av studien har troligen inte heller tagit i beaktande av de nya forskningsstudier som visar livsförlängande och positiva hälsofördelar med lagom alkoholkonsumtion, främst rödvin. Se mina tidiga poster om alkohol som 10 skäl att dricka rödvin?, Vin minskar risken för benskörhet och Resveratrol i svensk media.
Dagligen kommer mängder av nya rön och studier inom medicin och sådant som är relaterat till åldrandeforskning. Det är mycket svårt att konsumera all information, men oftast så glömmer man bort gamla studier som är mycket intressanta. En äldre studie som jag hittade visar en relativt okänd risk relaterat till en mycket vanlig läkemedelssubstans:
Inflammationer är en starkt bidragande orsak till åldrande och sjukdomar, och att kroppens förmåga att avgifta sig själv är viktig i den förebyggande processen av inflammation. Många människor världen över äter paracetamol, en av de vanligaste läkemedlen som används bland annat som febernedsättande och smärtstillande. En vanlig missuppfattning är att det är antiinflammatoriskt och att användningen i det syftet är säkerligen starkt utbrett. I Sverige säljs paracetamol under varumärken som Alvedon, Panodil med flera. Känt är att paracetamol påverkar levern ordentligt, och riskerna för leverskador är stora och inte helt ovanliga. Men om doserna är rekommenderade, borde det väl inte ha negativ verkan? Troligen inte på levervärden, men paracetamolet kan påverka kroppens förmåga att avgifta sig. När vi intar paracetamol så höjs nivåerna av kroppens avgiftningsämnen, främst tripeptiden glutation i levern. Glutation bryter ner paracetamolet och gör det ”ofarligt”. Förhöjda glutationnivåer är relaterat med antiåldrande effekt. Så finns det då negativ verkan av paracetamol och kan det motverka inflammatorisk åldrandefaktor?
I en studie från 1985, hittade jag en intressant studie som visade att paracetamol gör att leverns glutationnivåer ökar. Detta borde innebära hypotetiskt att förhöjda glutationnivåer tillsammans med paracetamolet förbättrar avgiftning, eller inte? Studien visade att paracetamolet förbrukade 99% av all glutation i levern. Detta innebär alltså en risk att glutation inte finns på annat håll att avgifta andra toxiner i kroppen, när paracetamol är närvarande.1
Detta skulle enligt min egna hypotes leda till att risk för inflammation ökar, då leverns avgiftningsfunktion begränsas till 99% i samband med paracetamolintag, samt risk för skador av andra toxiner som inte kan avgiftas. Risken finns då vid både enskilda intag och kontinuerliga intag över längre perioder. Paracetamol kan också ha fler nackdelar och biverkningar som inte kan registreras som primära, utan sekundära i förhållande till försämrad avgiftningsfunktion. En studie från 2008 visade att barn som intog paracetamol, löpte 3 gånger så stor risk att utveckla astma än de barn som inte intog paracetamol. 2 Forskarna kan inte förklara sambandet här, men detta kan enligt mig bero på de ovan nämnda orsakerna med reducerad avgiftningsfunktion i kroppen, som sedan gör att inflammation kan utvecklas, och som i detta fall i barnens luftrör. Det finns exempelvis studier som visar samband mellan glutation och lunginflammationer.3 Andra indikationer på låga glutationnivåer visar också kopplingar till hjärt- och kärlsjukdomar.4 Detta behöver inte nödvändigtvis kopplas till paracetamol, men det kan finnas hypotetiska möjligheter att det ökar riskerna, exemplet som man kan se mellan paracetamol och inflammatorisk astma hos barn.
En ny kinesisk studie på 976 män och 1030 kvinnor över 65 år gamla, visar att daglig konsumtion av grönt te kan förlänga längden på telomererna. Främst visades de positiva resultaten på mangruppen. De som drack 3 koppar grönt te hade bättre påverkan på telomerernas längd än de som drack mindre koppar (cirka 0,28 koppar).1
Australiensisk studie utförd på 8000 män över 25 års ålder, under sex och ett halvt år, visade att för varje timme tillbringad framför television ökade dödligheten. Den ökade med 18 procent i dödliga hjärtsjukdomar, och elva procent i allmän dödlighet. De som tillbringade mer än fyra timmar framför television, hade 80 procents högre risk för dödlighet i hjärtsjukdomar.1
Från Dagens Nyheter rapporteras det om en ny studie som visar att de med fetma som har bra värden (blodtryck, blodsockernivåer och blodfetter), löper stor risk för att utveckla stroke.
- Flera forskare har hävdat att det inte finns några hälsoskäl att råda överviktiga och feta personer utan det metabola syndromet att gå ner i vikt. Vår studie talar dock för att rådet att gå ner i vikt kan ges till alla överviktiga och feta personer, säger Johan Ärnlöv, docent vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet till Upsala Nya Tidning.
Forskarna följde 1.800 överviktiga och feta män i Uppsala under 30 år.
Resultatet visar att risken att insjukna i hjärtinfarkt, stroke och hjärtsvikt var nästan dubbelt så hög för feta män som inte hade det metabola syndromet jämfört med för normalviktiga män med normal ämnesomsättning.1
Från flertalet studier och experiment med kalorirestriktion på olika djur och organismer, så vet man att det kan ge en livsförlängning. I nya försök på odlade mänskliga celler, fann man nya intressanta saker.
Forskarna använde vanliga friska mänskliga lungceller och precancerösa mänskliga lungceller (som var i början av att bildas till cancerceller) och odlade dessa med normala och låga halter av glukos (socker). Efter ett par veckors tillväxt kunde man studera tillväxt och överlevnad. De mest intressanta resultaten kom vid reducerad glukostillförsel, och det visade sig då att de normala cellerna levde längre än normalt och de precancerösa cellerna dog. Hos de normala cellerna (reducerad glukos) hade genen som kontrollerar produktionen av telomeras (enzym som förlänger telomerer) en högre aktivitet än hos de celler som fick normala glukosnivåer. Lägre aktivitet av tillväxtgenen P16 fann man också hos dessa ”svältande” celler. Dessa genetiska faktorer spelar därför troligen en större roll i den ökade livslängden.
Studien utfördes på Center for Aging and Comprehensive Cancer Center, University of Alabama, i Birmingham, USA.1
AGEs är en förkortning på Advanced Glycation Endproducts, som en kemisk produkt som uppstår vid glykation. Det är en av de sju åldrandefaktorerna. AGEs bidrar till korslänkningar mellan proteiner. AGEs uppstår naturligt i kroppen men finns också i olika mängder i den mat vi äter. På bloggen Inhuman Experiment – Because living is better than dying, har bloggaren listat AGEs-innehållet i maten.1
Den mat som innehåller högst AGEs är fetter och kött, och kolhydrater har bland de lägsta nivåerna. Höga temperaturer och långa koktider höjer AGEs-nivåerna i maten, samt förbehandlad (halvfabrikat exempelvis) mat. Mat med mycket vätskeinnehåll har lägre nivåer.
Exempel på olika AGEs-nivåer (enheter per gram och ml):
Hamburgare – 54,176 e/g
Bacon (mikrovågsugn) – 90,228 e/g
Kyckling (friterad) – 63,398 e/g
Lax (rå) – 5,573 e/g
Mozzarellaost – 16,777 e/g
Kaffe – 53 e/ml
Cola – 65 e/ml
Te – 19 e/ml
Kommentar
Att undvika AGEs är idag helt omöjligt, men genom att välja att se över sin kost kan man minska intaget av AGEs och på så sätt bromsa åldrandet. Framtiden kommer ha terapier mot behandling av korslänkningar orsakat av AGEs, men inga märkvärdiga resultat har kommit än. Exempelvis försök på att skapa korslänkningsbehandlande läkemedel är ämnet alagebrium, utvecklat av Alteon Corporation i USA, som just nu ingår i försök i att bryta sönder korslänkningar orsakat av AGEs.2
Fet mat kan försämra immunförsvaret, visar ny forskning från Sahlgrenska akademin. Möss som levde länge på späck som huvudföda blev både fetare och sämre på att bekämpa bakterier i blodet. Många av dem dog i blodförgiftning.1
Vad är myter kring D-vitamin och sol, kontra solskydd? Vi vet att solen behövs för att kroppen ska kunna bilda D-vitamin, men att sol också ökar risken för hudcancer. Problemet blir för många då att förstå hur man ska få tillräckligt med D-vitamin när man försöker undvika solen. I en artikel på NewsRx försöker man reda ut detta med en dermatolog.1. Orginalartikeln kostar att läsa, men finns att läsa i fullt utförande gratis på The Life Extension Foundations hemsida.2 En sammanfattning av myterna och vad som gäller enligt dermatologen Elizabeth L. Tanzi:
Myt 1: Solexponering är den bästa källan för D-vitamin
UV-strålning är en källa till D-vitamin, men dermatologer argumenterar för att detta inte är den bästa källan med tanke på den ökade risken för hudcancer. De rekommenderar att D-vitaminet ska komma från en hälsosam kost.
Myt 2: Alla solskyddskrämer är tillverkade likvärdigt
Många solskyddskrämer ser lika ut, men skiljer sig. Mest beroende på hur mycket UV-strålning de blockerar (solskyddsfaktor) samt skillnader i de olika ämnena i krämerna som ska skydda.
Myt 3: Högre solskyddsfaktor minskar risken för att bränna sig
Även om man har en solskyddskräm med hög skyddsfaktor, så kan andra omständigheter göra skyddet sämre. Exempelvis är beroende på vilken hudtyp man har, vilken aktivitet som påverkar skyddet (exempel simning) samt att man oftast inte smörjer in kroppen med tillräckligt skydd, utan oftast bara 25 till 30 procents skydd.
Idag publicerade UNT.se en artikel om att både låga och höga nivåer av D-vitamin ökar dödligheten.1
Både låg och hög halt D-vitamin ökar dödligheten ellerDet är tveksamt om de flesta äldre har nytta av ett extra tillskott av D-vitamin. Bara riktigt låg halt av D-vitamin i blodet verkar vara klart skadlig. Men även hög halt D-vitamin är förknippade med förhöjd dödlighet, i synnerhet död i cancer.
Det visar nya resultat från den så kallade Ulsam-studien i Uppsala, som på fredagen redovisades under Olof Rudbeckdagen i Akademiska sjukhusets aula.
- Jag tycker att det finns goda skäl att vara försiktig med att ta extra tillskott av D-vitamin, säger docent Karl Michaëlsson, forskare vid Uppsala kliniska forskningscentrum.
Artikeln säger att Ulsamstudien genomfördes på 1200 män i 70-års åldern. De fann att många män som hade dött under uppföljningen, hade låga nivåer av D-vitamin. Men man fann också att dödligheten var hög hos dem som hade höga nivåer av vitaminet.
514 av männen i Ulsam-studien dog under uppföljningen. Att dödligheten var förhöjd bland dem som hade mycket låg halt av D-vitamin i blodet var väntat. Men tvärtemot uppfattningen ”ju mer D-vitamin, desto bättre” var dödligheten också betydligt högre bland män med höga halter jämfört med bland majoriteten av män med mer måttliga D-vitaminhalter.
De spekulerade också att D-vitaminet kunde ge ökad risk för cancer.
Studien kan inte besvara frågan om höga halter D-vitamin orsakar cancer, men det är känt att D-vitamin kan stimulera bildningen av vissa enzym och tillväxtfaktorer som i andra studier visats ha samband med cancer.
Så vad har studien kommit fram till? Jo, enligt dem:
1. Låga halter D-vitamin ger ökad dödlighet.
2. Höga halter D-vitamin ger ökad dödlighet.
3. D-vitamin kan hypotetiskt ge cancer.
Kommentar
Så vad kan man utröna från dessa resultat? Jag har personligen inte tillgång till studien, utan kan endast bedöma utifrån denna artikel. Några kritiska punkter jag funderar på:
Nivåerna
Vad är låga respektive höga halter D-vitamin enligt forskarna som gjort studien? Jag antar att låga nivåer är under RDI (Rekommenderat dagligt intag) och att höga är över. RDI är egentligen ett värde som handlar om att förebygga brist på näringsämnen i kroppen. RDI är många gånger alldeles för låga för att ge optimal positiv effekt på kroppen. Livsmedelsverket rekommenderar 7,5 mcg D-vitamin för vuxna per dag och för de över 60 år är det 10 mcg per dag.2 Så för denna studie på åldersgruppen bör alltså låga nivåer vara under 10 mcg och höga nivåer över det. I USA rekommenderar allt fler forskare och forskningsinstitut att de rekommenderade nivåerna för D-vitamin är alldeles för låga. Allt fler rekommenderar dagsdoser på 50 mcg per dag för vuxna för att ge skyddade och optimal effekt på kroppen.3
Det är mycket svårt att få i sig 50 mcg D-vitamin per dag genom normal kost, så kosttillskott behövs för att nå denna nivå. Artikeln i UNT anger som sagt inte hur höga nivåerna var för de som hade för ”högt”. Vi kan i alla fall anta över 10 mcg. Men nivåerna kan inte ha varit över 50 mcg, då det inte framgår att personerna i studien hade tagit extra tillskott av D-vitamin, och det förefaller osannolikt att alla ska ha tagit ett extra tillskott. Kan det helt enkelt vara så enkelt att de ”höga” nivåerna är för låga i studien? I så fall har studien endast bekräftat att låga nivåer av D-vitamin ökar dödligheten två gånger om, och inget om vad höga nivåer (på minst 50 mcg) gör. En annan studie till och med rekommenderar doser på 100 mcg av D-vitamin dagligen för kroppens välmående.4 Höga halter (som extra tillskott) D-vitamin har också visat sig ge längre livslängd.5
Cancer
Artikeln anger inte dödsorsaken hos de som hade för höga nivåer, men jag kan anta att många fall hade cancer eftersom det omnämndes i artikeln. Kan höga nivåer D-vitamin ge upphov till cancer? Det finns vissa studier som diskuterar detta, men de mer konkreta studierna visar snarare att D-vitamin skyddar mot flertalet olika cancersjukdomar.67 Om de höga nivåerna i studien egentligen är för låga som jag tidigare diskuterade, kan man då ha felaktigt ackrediterat D-vitamin som bov till cancer? D-vitaminnivån kan alltså ha varit för låg i det ”höga” fallet för att ge skyddande cancereffekt.
Sammanfattning
Så visar Ulsamstudien att höga nivåer av D-vitamin är skadligt och ökar dödligheten? Först måste jag läsa originalstudien för att se alla värden. Men om man utgår från artikeln och RDI som bas, så finns det inget som tyder på de som dött av ”höga” halter D-vitamin, snarare kan det vara så att nivåerna var för låga för att ge skyddande effekt. Antalet studier för D-vitaminets positiva verkan på människokroppen överstiger idag antalet studier som visar negativa resultat.
Parkinsons sjukdom, en svårt tillstånd som bryter ner dopaminceller i hjärnan, är en sjukdom som vanligen associeras med åldrandet. Amerikanska forskare har genomfört en studier för att utvärdera om kosttillskottet coenzym Q10 har någon inverkan på sjukdomen. Man har funnit att patienter med Parkinsons sjukdom har låga nivåer av coenzym Q10. 600 patienter ska nu i en ny studie utvärderas med två olika doser coenzym Q10 (1200 mg och 2400 mg) för att se om det har bromsande inverkan på sjukdomen.1
En äldre studie från 2002 visar liknande positiva effekter hos patienter med sjukdomen, som fick tillskott av coenzym Q10 upp till fyra gånger om dagen.2
Enligt två studier så har höga halter D-vitamin visat sig öka chanserna för överlevnad hos personer som drabbats av tarmcancer. I den första studien följde man 1000 personer under nio år, och fann att de personer som hade höga halter D-vitamin i blodet hade 50% mindre risk att dö av tarmcancer. Den andra studien berörde malignt melanom, en av de vanligaste och farligaste cancerformerna, så fann man att patienterna med högre D-vitamin i blodet, hade betydligt mindre tumörer än de som hade låga nivåer av vitaminet.1
Forskare i Nordirland utvecklade ett kosttillskott med antioxidativa egenskaper för att motverka synförlust hos äldre. Studien visade att risken för att utveckla synförlust minskades drastiskt när kosttillskottet användes. Kosttillskottet bestod av lutein, zeaxantin, c-vitamin, e-vitamin och zink.1
Rött vin har under senaste decenniet visat sig ha flera positiva fördelar för hälsan, främst dess egenskaper att förbättra och förlänga livet. Så vad har forskningen kommit fram till hittills kring rödvin? Här sammanställer jag lite information om vad vi vet idag:
1. Motverkar bakterien streptokocker. Tester visar att de biologiska ämnena i rödvin motverkar oral streptokocker.1
2. Skyddar mot lungcancer. Måttligt intag av rödvin hos män minskar risken att drabbas av lungcancer med 60%.2
3. Skyddar hjärnan från alkoholrelaterade skador. Högt intag av rödvin har visat sig skydda hjärnan från minnesskador i jämförelse mot intag av ren alkohol.3
4. Skyddar levern. Ett glas rödvin om dagen minskar risken med 50% att drabbas av ickealkoholrelaterad fettlever.4
5. Minskar risken för benskörhet. Ett glas rödvin om dagen ökar bentätheten och minskar risken för benbrott.5
6. Innehåller resveratrol. Växtpolyfenolen i det röda vinet har rönt mycket uppmärksamhet senaste åren för dess påstådda effekt att förlänga livslängden och motverka sjukdomar.6
7. Minskar risken för Alzheimers sjukdom. Epidemiologiska studier visar att människor som tar ett måttligt intag av rödvin minskar risken för att utveckla demens.7
8. Dämpar åldrandet. Resveratrolet i rödvinet aktiverar sirtuiner, proteiner, som kan förlänga livslängd.8
9. Förbättrar sömn. Rödvin innehåller höga halter av naturligt melatonin, det så kallade sömnhormonet som produceras i våra kroppar (men som avtar med stigande ålder).9
10. Skyddar hjärtat. Två till tre glas rödvin om dagen minskar risken för hjärtsjukdomar med 40%.10
Det finns åtskilliga studier som har gjorts på rödvin som visar positiva resultat. Självfallet finns det också studier som visar på negativa resultat, men oftast beroende på andra faktorer som överkonsumtion eller föroreningar av tungmetaller.11
Nedan amerikanska nyhetsinslag från WCVBtv på YouTube visar en 72-år gammal man som tränar styrketräning och har otroligt välformade muskler för sin ålder:
Fysisk aktivitet är känt för att förbättra hälsa och förlänga livslängden hos människor. Aktiv träning hos äldre människor bromsar nedsättningen av motoriken, vilket ovan videoklipp visar på mannen.
Svenska Dagbladet publicerade idag en artikel om att måttligt vindrickande minskar risken för benbrott, enligt en ny stor amerikansk studie.
Ett glas vin eller öl om dagen ökar bentätheten och minskar risken för benbrott. Detta enligt en stor amerikansk studie omfattande 1 182 män och drygt 1 500 kvinnor i åldern 29-86 år. Forskare vid Tufts University i Boston har undersökt hur deltagarnas benmassa påverkades av den självrapporterade mängd alkohol som konsumerades.
De fann då att de som höll sig till en daglig dos av ett-två glas vin eller öl per dag hade tätare benmassa än de som inte drack någon alkohol alls. De som drack mer eller bytte ut vinet eller ölen mot starksprit hade däremot signifikant lägre bentäthet.
Studien påpekar dock att de inte vet varför vin ger denna effekt:
Mekanismen bakom den uppbyggande effekten på benmassan är oklar. En teori är att alkoholen höjer nivåerna av det kvinnliga könshormonet östrogen, vilket också skyddar mot hjärt-kärlsjukdomar samtidigt som risken för bröstcancer ökar.
Är det östrogenet och är det verkligen alkoholen i vinet som är förklaringen? Mycket studier på rödvin de senaste åren har egentligen cirkulerat kring en fenol i vinet som heter resveratrol, ett naturligt fytoöstrogen. Ungefär 10mg resveratrol finns det i rödvin per liter. Resveratrol har jag diskuterat i tidigare inlägg. Kan det vara så att resveratrol är delvis en förklaring på denna effekt av benförstärkning? Det finns nämligen studier som pekar på detta.
I en japansk studie från 2000, visade forskare på möss att resveratrol har liknande mekanism som mänskligt östrogen och kan sänka blodtrycket. Utöver detta fann de att resveratrol också kunde förhindra försvagning av skelettet. En annan kinesisk studie från 2005 visade också att resveratrol kunde förhindra försvagning i skelettet till följd av låga östrogennivåer.
Den mest intressanta studien är (också) en japansk från 1998, som visar att resveratrol stimulerar förökning av osteoblaster, de benceller som har till roll att stimulera ny benvävnad.
Enligt amerikanska forskarnas hypotes så är alkoholen det som påverkar östrogenet. För denna hypotes finns inget känt stöd, utan mer stöd finns för att resveratrolet självständigt är det som kan kan tillskrivas de benförstärkande egenskaperna. Resveratrol är ju ett fytoöstrogen. Borde de inte kanske titta först på resveratrolets eventuella roll och de tidigare studierna som gjorts? Det finns mer än bara alkohol i det röda vinet.
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_e.png?x-id=1a561ef1-a763-4ccd-955f-6afb8b706005)
